Det råder stor osäkerhet kring pys-paragrafen. Ska man pysa svårigheter, moment eller ta hänsyn till personens eventuella diagnos? Ett brutet ben – hur ska man tänka då? Språkstörning? Koncentrationssvårigheter? Alla elever har inte samma förutsättningar, men som lärare utgår man från kunskapskrav som är samma för alla.
Special Nest har återigen pratat med Mikael Hellstadius, jurist och specialiserad på skolfrågor, för att ta reda på vad som gäller.
– Till att börja med så måste man slå fast att Undantagsbestämmelsen eller Pys-paragrafen i folkmun handlar om betygssättningen. Den handlar alltså inte om hur man ska anpassa och individualisera undervisningen eller examinationstillfället till enskilda elever oavsett funktionsnedsättning eller inte, säger Mikael Hellstadius.
Finns grundlig dokumentation
Skollagen är formad efter gällande internationella konventioner. När en ny lag skrivs går man igenom och beaktar konventioner och andra lagar. Innan man är färdig och lämnar ett förslag till riksdagen måste man vara överens med andra departement. Det finns alltså grundlig dokumentation kring denna specifika bestämmelse.
– Det gör att när du ska tolka undantagsbestämmelsen så ska den tolkas utifrån skollagsparagrafen, förarbetet till lagtexten, praxis, allmänna råd och Skolverkets uttalanden.
Mikael Hellstadius har dessa texter framför sig och läser högt ur olika delar för att förtydliga det han precis förklarat. Han visar också att Lagrådet har haft synpunkter på paragrafen och läser högt (Prop.2009/10:165, s. 735):
” Regeringen vill understryka att särskilda skäl att bortse från enstaka delar av kunskapskrav bara finns när elevens funktionsnedsättning eller andra personliga förhållanden av permanent natur utgör ett direkt hinder för eleven att nå ett visst kunskapskrav. Detta innebär att det ska vara omöjligt för eleven att nå kravet oavsett i vilka former och i vilken omfattning särskilt stöd ges. Om elevens svårigheter kan avhjälpas genom särskilt stöd är denna paragraf inte tillämplig.
…Bestämmelsen medger endast att man vid betygssättning bortser från enstaka delar av kunskapskraven. Den ger inte möjlighet att vid betygssättning bortse från större delar av kunskapskraven”
– Permanent natur, direkt hinder, omöjligt, oavsett hur särskilt stöd ges. Det är mycket tydligt. Sedan ligger det i skolans ansvar att ta reda på vad eleven har för underliggande svårigheter om hen riskerar att inte få betyg. Det behövs en grundläggande kartläggning och en professionell bild av elevens behov, ett åtgärdsprogram och särskilt stöd utifrån en professionell bedömning som utvärderas och omprövas om och om igen. Först då det har skett kan man ta ställning till om man kan pysa eller inte, säger Mikael Hellstadius.
Kräver stor kompetens från läraren
På Skolverkets hemsida finns det några exempel på funktionsnedsättningar och situationer där det i enskilda fall kan finnas skäl att tillämpa Pys-paragrafen. Mikael Hellstadius poängterar att det även i denna text framgår att tillämpningen är något som måste diskuteras i enskilda fall och avgöras lokalt. Det är den legitimerade läraren som äger rätten till betygssättningen.
– Här framgår tydligt att det krävs stor professionell kompetens av läraren och att det är vid betygssättningen som man undantar delar av kunskapskraven. Det finns alltså skäl till att vara försiktig med Pys-paragrafen och man får aldrig tillämpa den utan att först sätta in särskilda stöd och resurser.
Vi skulle inte låta vem som helst operera oss, blir det aktuellt så vill vi ha en utbildad legitimerad läkare. När det kommer till att sätta betyg så vill vi ha en utbildad legitimerad lärare. Det handlar om en rättssäker och likvärdig betygssättning för varje enskild individ. Betyg kan inte överklagas avslutar Mikael Hellstadius.