Så här funkar WISC-testet

Det kan finnas olika anledningar till att ett barn genomgår en utredning. En kan vara att undersöka om de uppfyller kraven för en diagnos, som adhd eller intellektuell funktionsnedsättning. Med rätt diagnos kan barnet få rätt till vissa hjälpinsatser från samhället. Förutom diagnostisering kan en utredning också vara inriktad på svårigheter i skolan. Syftet är då att ta reda på hur barnets styrkor och svagheter ser ut, för att kunna ge så bra hjälp som möjligt i skolan eller förskolan. Oavsett utredningens syfte försöker man ta med barnets och föräldrarnas upplevelse av svårigheterna. En annan del är att fråga lärare eller pedagoger hur barnet klarar sig i skolan.

Så objektiva tester som möjligt
En utredning brukar också bestå av begåvningstester. Dessa används för att så objektivt som möjligt kunna svara på om barnet har exempelvis nedsatt språklig förmåga eller arbetsminne.

De tester som används är standardiserade. Det innebär att testningen alltid går till på samma sätt. Psykologen som leder testningen har tydliga instruktioner för exempelvis hur uppgifterna ska förklaras, hur lång tid varje uppgift får ta och hur varje svar ska bedömas. När resultatet räknas ihop finns det också tydliga instruktioner för hur det ska tolkas.

– Standardiserade test lämnar mindre utrymme för godtycke. Även om det aldrig kan bli helt objektivt närmar det sig ändå att man kan uttala sig om barnets förmågor på objektivt sätt, säger Ellen Edberg, psykolog inom barnmedicin i Stockholm.

Hon menar att standardiserade tester ändå ställer höga krav på att testledaren kan tolka resultaten och sätta dem i sitt sammanhang. Ett vanligt begåvningstest heter WISC. Förkortningen står för “Wechsler Intelligence Scale for Children”, uppkallat efter den amerikanske psykologen David Wechsler. Testet används för att undersöka barns intelligens.

– Det är viktigt att känna till att det speglar intelligens enligt den förhärskande synen, men att det finns olika sätt att se på det.

Intelligens består av olika förmågor
WISC-testet består av flera olika deltester, som ser ganska olika ut. Tanken är att de inte bara ska mäta IQ-nivån, utan flera olika förmågor som intelligens består av. Ofta är det intressanta att ta reda på hur dessa olika förmågor skiljer sig åt.

– Man jämför dels barnet med sig själv, för att få reda på styrkor och svagheter. Men man tittar också på om barnet har en svårighet jämfört med andra barn, säger Ellen Edberg.

Jämför med resultat från tusentals barn
För att jämföra mellan olika personer har skaparna av testet samlat resultat från tusentals barn i olika åldrar och länder. Tack vare mängden testpersoner går det att veta hur ett visst testresultat står sig jämfört med andra. Precis som att man vet hur långt ett genomsnittligt barn är i tioårsåldern kan man också veta hur bra ett genomsnittligt barn presterar på de olika delarna av WISC. Varför är det då viktigt att hur det går för barnen jämfört med andra?

– Om man presterar genomsnittligt på de flesta områden och under genomsnittet på ett, då kan det vara ett tecken på att man behöver stöd inom det. Det kan man behöva utreda vidare. Målet är att kunna ge barnet extra tid att träna, eller hjälp att kompensera för svagheten, säger Ellen Edberg.

Vilka är då områdena som mäts i WISC? I den upplaga av testet som används idag finns fyra olika områden. Nedan förklaras vad respektive innebär och hur de kan påverka skolsituationen för en elev.

Verbal funktion
En skala som mäter barnets språkliga förmåga: Både förståelse för vad olika ord och begrepp betyder, liksom förmågan att använda språket till att resonera och förklara. En elev som har svårigheter inom verbal funktion kan ha mycket god logisk förmåga men kanske ha svårt att uppfatta vad som förmedlas av pedagogen vid muntliga genomgångar. Som pedagog behöver man tänka på att då koppla visuella stöd  med sina genomgångar och att ha tydliga skriftliga instruktioner till genomgångarna och till arbetsuppgifterna. Ofta blir dessa elever trötta och omotiverade under lektionerna då de har svårt att hänga med om pedagoger pratar för mycket.

Perceptuell funktion
Perception har att göra med hur vi uppfattar omgivningen. Skalan “perceptuell funktion” handlar om barnets förmåga att orientera sig rumsligt, återskapa mönster och lösa logiska problem. Om eleven har svårt inom de perceptuella områdena har de ofta svårt att generalisera över kunskaper från ett sammanhang till ett annat. Som pedagog är det viktigt att visa och lära eleven samband och visa på hur man gör när man jämför och analyserar. Ett exempel kan vara att i matematiken lära eleven att enheten liter inte bara finns i mjölkpaket utan även som samma enhet när man tankar bilen. Elever som har sin funktionsnedsättning inom området har också svårt med att förstå konsekvenser och kan ha svårt att se om det finns risker.

Arbetsminne
Arbetsminne är förmågan att hålla information aktiv i medvetandet medan man jobbar med den. I vardagen ställs krav på arbetsminnet när man till exempel ska huvudräkna eller komma ihåg muntliga instruktioner. En anledning till att det är viktigt att undersöka arbetsminnet är att en nedsättning här kan göra att man inte når sin fulla potential inom de andra områdena. Ett exempel är att det inte går att visa upp sin språkliga förmåga om man inte kommer ihåg instruktionerna för en uppgift. Att använda visuella instruktioner och scheman är därför viktigt. En elev med nedsatt arbetsminne behöver lära in och bibehålla strategier som kompenserar för funktionsbristen. Ibland plockar pedagoger/vårdnadshavare bort scheman och visuella instruktioner för att man upplever att dessa inte längre ”behövs” för individen. Det är oftast en felbedömning, då personen med funktionsnedsättning istället blir uttröttad och frustrerad.

Snabbhet
Detta område handlar om hur snabbt man klarar att bearbeta information. Testerna kan vara enkla. Hög kognitiv snabbhet har visat sig hänga samman med läshastighet. Även detta område är viktigt för att de andra funktionerna ska komma till sin rätt. En person med hög snabbhet behöver inte hålla information i huvudet så länge och får därmed en avlastning på arbetsminnet. Om man tvärtom fungerar långsamt kan det ge avtryck i exempelvis skrivförmågan, eftersom man hinner glömma bort vad man jobbar med innan man fått ner det på pappret. Elever som har nedsatt förmåga på snabbhet behöver man tänka på i skoluppgifterna vad man ska öva och träna. Man behöver ihop med eleven se att hen får möjlighet att visa sina kunskaper istället för att fastna i moment som kanske är svåra att genomföra. I matematiken kan man behöva tänka på att inte genomföra för många repetitionsuppgifter där all tid går till att ställa upp talen. Uppställningar och redovisningar är viktiga att lära sig, men den får inte ta oproportionerligt med tid från inlärningstiden. I ämnen som kräver skrift är det viktigt att kompensera med till exempel dator som skrivhjälpmedel om textandet för hand går trögt. Då det kommer till läsningen behöver man fundera över om det är lästräning eller faktainhämtning. Handlar det om att hämta in fakta i till exempel NO så kan eleven vara behjälpt av att lyssna på texten.