”Viktigt att skolrestaurangerna anpassas”

Special Nest har tidigare skrivit artiklar om kopplingen mellan neuropsykiatriska diagnoser och ätsvårigheter – det vill säga sensoriska eller motoriska problem kopplat till mat som gör att barnet/ungdomen är ytterst selektiv med vad denne stoppar i sig. En artikel handlade om Matlaget vid Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala, som tar emot barn och ungdomar från hela landet som är drabbade av ätsvårigheter. Det är inte klarlagt hur många barn/ungdomar i Sverige som brottas med ätsvårigheter, men uppskattningsvis runt tre procent har varaktiga problem som sträcker sig bortom vanlig kinkighet. Enligt en stickprovsundersökning från 2014 hade 28 av 45 patienter hos Matlaget någon form av neuropsykiatrisk diagnos, exempelvis autism. Inom npf-området är det vanligt med diskussioner om pedagogiska anpassningar och hjälpmedel i undervisningen. Det finns dock inte en lika utbredd allmän debatt kring skolmaten och måltidssituationen för elever med npf och ätsvårigheter. Men fenomenet börjar få mer uppmärksamhet. Den 5:e april arrangerar Måltid Sverige – en offentlig organisation för aktörer som jobbar med maten inom förskola/skola och vård/omsorg – ett seminarium i Halmstad om skolmat för elever med särskilda behov. Vi har intervjuat föreläsarna på konferensen, som riktar sig till pedagoger, måltidspersonal och kostchefer. Pedagogen och handledaren Johanna Björk har tidigare arbetat inom bland annat skolan där hon har mött elever med npf och ätsvårigheter. Idag har hon ett eget konsultföretag och föreläser kontinuerligt om npf för personal som jobbar med skolmaten. Hon säger att det finns ett behov av mer kunskap, men också en vilja att lära sig.

– Intresset har ökat. Det är viktigt att vi lyfter fram skolrestaurangernas arbete som en del av skolans arbete i stort. Det ska inte vara någon skillnad där. En elev som inte äter på lunchen har inte bra förutsättningar att lära sig någonting på de efterföljande lektionerna – särskilt inte om man också har koncentrationssvårigheter, säger hon.

”Lyssna på eleven”
Enligt Johanna Björk är det viktigt att skolorna har strategier för elever med ätsvårigheter. De ska involvera såväl pedagoger och elevhälsoteam som eleven själv och dennes föräldrar.

– Detta handlar inte om specialkost för gluten- eller laktosintoleranta, utan om elever som har perceptuella svårigheter kopplat till maten. Skolan behöver ha tillräcklig kunskap och ett tydligt arbetssätt för att hitta fungerande lösningar. Det behövs mer direktkontakt mellan måltidspersonalen, pedagogerna och elevhälsan, säger hon.

Hon lyfter också fram vikten av personalens förhållningssätt gentemot situationen.

– Det är viktigt att lyssna på eleven och föräldrarna, eftersom ätsvårigheter ofta är så specifika. Om man visar ett intresse för att hjälpa, så brukar det också lugna föräldrarna. Det kan handla om var i matsalen som eleven helst vill sitta eller om det finns några maträtter som eleven äter mer av, säger Johanna Björk.

Barn/ungdomar med ätsvårigheter har ofta problem med matens smak, konsistens, utseende eller lukt. Johanna Björk pekar dock på en annan faktor – att eleven kan ha svårigheter med måltidssituationen överlag som ofta kännetecknas av mycket rörelse och hög ljudnivå.

– Skolan behöver arbeta tydliggörande med bilder över var maten ska hämtas, var man ska sätta sig och var disken ska lämnas. Det ökar tryggheten för elever med npf.

Elevhälsoteamet har en viktig roll
En annan föreläsare, Margaretha Rasmusson, arbetar som dietist sedan 1975, bland annat på barn- och ungdomsmedicinska mottagningar men även inom skolan. Hennes rekommendation är att elevhälsoteam och pedagoger i samråd med föräldrar och kökspersonal på skolan tar fram en särskild meny för elever som har särskilda behov när det gäller mat. Det gäller att hitta gemensamma nämnare hos barnen, så att de erbjuds någonting som de faktiskt kan äta. Och gärna, om möjligt, med samma grundingredienser som från den ordinarie menyn.

– I startögonblicket kanske det är två eller tre rätter som är rullandes. Sedan blir det fler och fler rätter med tiden. Det är viktigt att eleven får ta det i sin egen takt. Svårigheten kan idag vara att tillsammans finna den gemensamma ”röda tråden när vi är så många aktörer i skolan och i sjukvården, säger Margaretha Rasmusson.

Skolköken behöver också få tydligare instruktioner från sjukvården eller elevhälsoteamet.

– Kockarna är utbildade för att laga mat och kan laga de rätter som behövs. De måste bara få riktlinjerna. Här behöver elevhälsoteamet hjälpa till och hitta lösningar. Det är också viktigt att det finns dietistkunskap inom elevhälsan, men tyvärr saknas det ofta.  

Se möjligheterna, inte bara problemen
Margaretha Rasmusson tror att skolmaten framöver kommer att tillskrivas en högre betydelse och få mer uppmärksamhet, men det gäller också att detta leder till konkreta lösningar.

– Man ska inte bara se problemen, utan också möjligheterna. Det är viktigt att skolrestaurangerna anpassas efter elever med särskilda behov. Det är inte konstigt om elever blir stökiga eller inte presterar så bra om de inte får i sig näring vid skollunchen.