Så tänker personer med autism om kärleksrelationer

För några veckor sedan skrev Special Nest om hur vänskap vid autism kan fungera och intervjuade då psykologen Katarina A. Sörngård, som sa så här om autism och relationer:

– Det finns en stereotyp bild av personer med autism, att de inte har någon social förmåga och inte ett socialt behov, men det är viktigt att tänka på att autism är extremt heterogent. Det finns de som inte vill ha vänner, men också många som har betydelsefulla relationer och parförhållanden, fast det kan se lite annorlunda ut.

Att relationer är viktiga framträder tydligt när Special Nest intervjuar Elisabeth Wiklander, Johannes Sandquist och Roland Dreckmann, som alla har Aspergers syndrom, samt Anna Lilja på RFSU Malmö, om kärlek och autism. Alla är förstås olika och relationer kan se ut på många sätt, men några förutsättningar visar sig vara viktiga, såsom pauser i den sociala samvaron, att tillmötesgå varandras behov och förståelse inför annorlunda perception.

Subtil kommunikation
Anna Lilja är projektledare för Spektrum: Sex, ett nytt projekt som riktar sig till personer med autismdiagnos och som genomförs i samarbete mellan RFSU Malmö och Autism- och Aspergerföreningen i Skåne. Det inleddes i våras med djupintervjuer av några personer med högfungerande autism och visade att behovet att prata om relationer var stort. 

– I intervjusvaren framkom upplevelsen av att det är svårt att dejta och träffa nya partners eftersom de kan ha svårigheter att läsa av andra människor. Attraktion och sex handlar ju om subtil kommunikation. De tyckte också att den sexualundervisning de har fått tidigare varit för inriktad på biologi, istället för på samspel och kommunikation, säger Anna Lilja.

I höst erbjuder projektet samtalskvällar i Malmö för personer med egen diagnos och genomför utbildningsinsatser för yrkesverksamma inom LSS-verksamheter och särskolor.

"Vi har starka känslor"
Johannes Sandquist, 38, är ordförande för Organiserade Aspergare, som bland annat fungerar som ett socialt forum för autister. Han är själv gift, men möter många som upplever ensamhet.

– De känner sig misslyckade och vet inte hur de ska bete sig för att nå fram till en relation. Det är mycket prat i våra kretsar om hur man ska göra för att hitta en partner och folk är öppna i den här frågan, säger han.

Att flirta kan vara ett sätt att visa romantiskt intresse och att kunna tolka sådana signaler, tyda kroppsspråk och läsa lite mellan raderna är viktiga förmågor vad gäller kärlek.

– När relationen inleds är det ofta män som förväntas vara mer initiativtagande och för en person som har svårt att läsa av signaler och hantera sociala situationer så är det svårare. De hamnar lätt utanför det där, säger Johannes Sandquist.

Roland Dreckmann, 56, jobbar som arbetskonsulent och hjälper personer med funktionsvariation att komma ut i praktik och anställning. Han fick sin diagnos som vuxen och har haft flera seriösa förhållanden, nu lever han ensam. 

– Det verkar svårt att hitta någon som är känslosam, öppen och ärlig. Vi med autism säger ju vad vi menar och menar vad vi säger, vi tolkar inte så mycket, medan neurotypiska säger saker de inte menar och det finns dolda budskap under.

Roland Dreckmann berättar att han går ”all in” när han inleder en relation och kan inte engagera sig bara delvis, då är det inte en äkta kärleksrelation, anser han.

 – Allt eller inget, det är typiskt för personer med autism! Det finns fördomar om att vi inte har känslor, men det är så utdaterat som det kan vara, vi har starka känslor och blir fort passionerade, ibland hinner vi inte ta det i rätt takt kanske, säger han.

Ömsesidig förståelse
Elisabeth Wiklander, 38, upplevde stora problem under många år i just nära relationer. Hon är framgångsrik cellist, har gjort musikalisk karriär utomlands och är sedan sju år anställd inom Londons filharmoniska orkester.

– Jag förstod tidigt att något var annorlunda med mig och det var relationerna som var svåra, så jag for illa emotionellt och fysiskt. Samtidigt är det ju relationerna som är medicinen som hjälper om det går att vända dem till någonting bra, säger hon.

Elisabeth Wiklanders pappa har Aspergers syndrom och det gav henne ledtrådar om de egna svårigheterna. När ytterligare ett kärleksförhållande kraschade sökte hon utredning och fick till sist sin diagnos. Idag har hon gedigen kännedom om sig själv och vill bidra till att sprida kunskap.

– Det sägs att vi med Asperger inte kan läsa av signaler, men det är något som går åt båda håll, andra kan inte heller läsa av oss. Vi känner alltid av när något blivit fel, när vi blir uteslutna ur en gemenskap eller när andra pratar bakom ryggen, men vi kan inte alltid begripa varför det uppstår problem. Det är som att gå på äggskal, terrängen är minerad, säger hon.

När Elisabeth Wiklander valde att vara öppen om sin diagnos blev hennes relationer bättre och sedan två år är hon lyckligt gift med Damian, som också arbetar för Londons filharmoniska orkester. Tillsammans har de lärt sig att tillmötesgå varandras behov.  

– På vårt bröllop gjorde Damian iordning en safe place där jag kunde dra mig undan, på sin 40-årsfest ordnade han bilder på sina vänner med information om varje person, så att det blev lättare för mig att interagera. Och när vi har folk hemma idag går jag ut och diskar mellan måltiderna och får vara ifred, för att sedan klara mig igenom att vara social en hel kväll, säger hon.

Skillnader i önskemål om socialt umgänge eller återkommande inbjudningar från släkten kan orsaka konflikter hos alla par, men det går att kompromissa, menar Johannes Sandquist.

– Förväntningar från andra kan vara svårt, ibland följer min fru och jag med varandra om det förväntas att vi går tillsammans, som för att träffa släkten. Men det är viktigt att tänka på att vår gemenskap är till för oss och inte för andra. Vi hittar vad som passar för oss och det får andra acceptera, säger han.

Den fysiska närheten 
En studie* från Gillberg centrum i Göteborg visar att de flesta personer med autism inte avviker från den allmänna befolkningen vad gäller sexuellt intresse. För Elisabeth Wiklander är den fysiska kärleken självklar.

– Jag har alltid varit en fysisk person som har tyckt om att röras och kramas. Jag har alltid haft en stor aptit för sex, det har varit enkelt för mig och ett annat sätt att vara kommunikativ med min partner, inte en massa ord som har komplicerat meningen med det hela, säger hon.

Samspelet i en kärleksrelation berör allt ifrån att visa intresse för någon till att bedöma om personen vill ha sex och kanske fördjupa förhållandet. För Roland Dreckmann varierar lusten.

– Om jag är i ett bra tillstånd tycker jag om fysisk kontakt, men när jag har dålig energi är det svårt att processa den sensoriska informationen rätt. Vi med autism har ofta en annorlunda perception med över- eller underkänslighet. Intim fysisk kontakt innefattar ju alla fem sinnen, då är det extra viktigt med förståelse och dialog mellan mig och min partner, säger han

Anna Lilja på RFSU i Malmö efterlyser en bredare bild av hur en kärleksrelation kan vara och hon är öppen för att de kommande samtalskvällarna kan leda till mer:

– Vi kommer att tillåta att folk får ragga på samtalskvällarna hos oss om de vill. Projektets huvudsyfte är inte dejting men om några skulle bli kära så vore det jättehärligt, säger Anna Lilja.