Nästa artikel

  • Föräldrars medelålder
Att bli mamma på äldre dar har länge varit förknippat med hälsorisker för barnet. Men kanske finns det även ett bäst före-datum för pappor. Ny forskning tyder nämligen på att äldre pappor löper större risk att få ett barn med en psykisk funktionsnedsättning – särskilt autism. Och om farfar var gammal när pappa föddes så ökar risken ytterligare.

– När det gäller autism så finns det ett starkt stöd för den här risken. Man har kunnat upprepa resultaten i flera olika typer av studier, säger Emma Frans.

Hon är doktor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet och medförfattare till en syskonstudie där man jämförde förekomsten av psykisk ohälsa inom familjen. Studien visade att syskon som föddes när pappan hunnit bli till åren löpte mycket större risk att drabbas av psykiska funktionsnedsättningar jämfört med sina äldre syskon, som alltså fötts när deras gemensamma pappa var yngre. De barn som föds när pappan nått en ålder av 45 löper 3,5 gånger större risk att få autism jämfört med de barn som pappan fick när han var 24.

 

Starka bevis
Studien visade även att förekomsten av adhd är 13 gånger högre hos barn med äldre pappor. För bipolär sjukdom var förekomsten 25 gånger högre. Det kan låta som höga siffror. Men det är bara för autism som det finns starka bevis för att det faktiskt är pappans ålder i sig som förklarar sambandet. För de övriga diagnoserna är forskarvärlden fortfarande splittrad om vad som orsakar den högre frekvensen hos de äldre fädernas barn.

När det gäller autism så finns det olika teorier om vad det är med gamla pappor som gör att risken ökar. En teori går ut på att män med psykiska funktionsnedsättningar har svårare att hitta en partner och därför får barn i högre ålder. I syskonstudien fann man dock inget stöd för något sådant samband.

En annan möjlig förklaring - den epigenetiska - handlar om att den yttre miljön, i form av föroreningar, diet och liknande påverkar hur pappans gener uttrycks och att detta uttryck sedan går i arv till avkomman.

– Epigenetisk nedärvning är ju väldigt vanligt i växtvärlden och man har sett det hos däggdjur. Men det är ett stort mysterium om det förekommer hos människor eller inte, säger Emma Frans.

Om en man utsätts för exempelvis miljögifter som ackumuleras i hans kropp genom åren skulle det kunna förklara varför riskerna för hans kommande barn ökar desto äldre han blir.

 

Förvärvad mutation
Den teori som Emma Frans ser som mest sannolik är dock den som säger att det är förvärvade mutationer i mannens spermier som ligger bakom riskökningen. I takt med att mannen åldras ökar nämligen antalet mutationer i hans spermier. En man i 20-årsåldern överför cirka 20 nya mutationer till sitt barn. En pappa 40-årsåldern överför ungefär 65 sådana förvärvade mutationer till barnet. Detta skulle kunna förklara varför risken för autism tycks ärvas över flera generationer. En gammal man som får en son kommer att ge den sonen ett stort antal nya mutationer. Sonen kommer i sin tur att överföra dessa mutationer till sin egen avkomma.

– Jag tycker det är viktigt för folk att känna till att det finns en biologisk klocka även för män. Men jag skulle aldrig gå ut med någon rekommendation om att skaffa barn före en viss ålder. Det skulle vara oetiskt. Det finns dessutom massor av fördelar med att få barn som äldre. Man har generellt sett en bättre ekonomi, utbildning och socialt nätverk, säger Emma Frans.

För den man som är orolig för sin framtida avkomma kan det vara värt att veta att även om risken för autism ökar med pappans ålder så är risken ändå liten. Ungefär 3,5 procent jämfört med 1 procents risk för yngre pappor.

Annons