"Släpp uppfostringstänket"

– Som lärare behöver man arbeta kring den individuella kartläggningen för att lära känna sina elever och veta vad de klarar av och inte, säger Maria Bühler, psykolog och specialist i neuropsykologi.

Hon är medlem i nätverket lågaffektiva psykologer och menar att utbrott och konflikter minskar om lärarens krav på eleverna är anpassade efter de individer som finns i klassen. I grunden är det just den individuella kartläggningen som bidrar till inkludering, på riktigt. Tar skolpersonal sig tid att göra analyser av problemsituationer för att förstå vad som ligger bakom kan mycket av de problemskapande beteendena förebyggas. 

– Fokuserar vi på att Kalle slåss och rivs varje morgon när han kommer till skolan, istället för att ta reda på varför, så blir det en stress och oro som följer med – tänk om han gör det imorgon igen? Det gör det garanterat om det är vårt fokus, säger hon.

Förebygg istället för att släcka bränder
Maria Bühler menar att skolpersonal ofta fastnar i ett för ensidigt fokuserande på själva det problemskapande beteendet, och lägger allt krut på åtgärder ”när det smäller”.

– Istället handlar den långsiktiga lösningen om att bättre förstå den enskilda individen och anpassa omgivningen så att de problemskapande beteendena inte behöver uppstå. Förebygg i stället för att släcka bränder, säger hon.

Enligt henne är det skolpersonalens ansvar att anpassa miljön för att se till att beteendet inte blir en ond spiral.

– Barn gör så gott de kan utifrån de förmågor de har, de vuxna måste jobba på anpassning, struktur och bemötande och hitta den felande länken och utlösaren till den affekt som uppstår. Göra om och göra rätt till nästa gång.

Tänk om
En skolklass innehåller flera olika funktionsnedsättningar och behov. Då gäller det att ställa krav och ha regler som är i nivå med vad eleverna klarar av så att alla kan delta och känner sig välkomna, menar Maria Bühler.

– Skolan och läroplanen ställer höga krav på dagens elever. Inte sällan är vissa av kraven omöjliga att uppnå om man har någon form av kognitiv funktionsnedsättning. Det som då behöver ske är en kravsänkning, för att inte hamna i situationer där eleven bara misslyckas, med problemskapande beteende som följd. Ibland kanske man måste bortse från krav på måluppfyllelse i exempelvis matematik en termin, för att bara få med sig eleven igen. Sedan kan man gradvis börja höja kraven igen, men då hela tiden med lyhördhet inför den enskilde elevens förutsättningar.

Det handlar om att tänka på ett nytt sätt.

– Det kan fungera om tanken av att uppfostra bort ett felaktigt beteende ersätts av ett lågaffektivt bemötande, menar Maria Bühler. Det lågaffektiva förhållningssättet ger individer chans att bli bemötta, respekterade och lyssnade på i skolan utifrån de förmågor de har.

Dessutom bör man fundera på vad man själv bär med sig in i olika situationer och möten med eleverna.

– Har jag som lärare till exempel haft en dålig morgon så kanske jag behöver prata av mig innan jag går in till mina elever. Elever med olika former av känsligheter är mycket mottagliga för affektsmittan, och smittas lätt av både positiva och negativa känslor från både andra elever och från de vuxna i skolan.

Paraply eller parabol
Maria Bühler gör liknelsen att neurotypiskt utvecklade personer har ett paraply över huvudet, medan personer med NPF har en parabol.

– Utvecklar man ett skyddande paraply mot andras känslor, så kan känslorna rinna av och man hinner tänka och analysera den andres känslor. När man har olika former av kognitiva funktionsnedsättningar, eller mer icke-typisk utveckling, utvecklas inte den här ”paraplyeffekten”, utan i stället har man kanske hela livet en parabol som mycket känsligt tar in andras känslor direkt.

Då sköljs man av andras känslor, innan man hinner förstå vad som händer menar hon.

– Denna översköljning av känslor leder till att man lättare tappar kontrollen över sig själv, och bidrar till att man lättare hamnar i problemskapande beteende.