Npf-enkät med partierna i riksdagen: KD och MP

Kristdemokraterna:

Vad gör ni för att korta kötiderna till BUP?

– Det krävs riktade resurser för att kunna utöka barn- och ungdomspsykiatrin. Det krävs också fler och flexiblare tidiga insatser så att varje barn får hjälp på bästa sätt. Elevhälsan måste utvecklas så att alla elever kan få kontakt med exempelvis skolsköterska eller kurator när man behöver det. Vi vill hitta former för att samla alla insatser kring barn och unga, antingen de sker i skolan, på BVC, på BUP, och så vidare. Vi vill se en väg in och samverkan kring varje barns behov.

Vad behöver göras för att fler elever med autism ska nå gymnasiet?

– Vi behöver bygga ut elevhälsan, inte minst med fler kompetenser som arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Det kommer medverka till ett bättre stöd till unga med diagnos inom autismspektrumet. Vidare måste möjligheten till anpassning och hjälpmedel byggas ut tillsammans med antalet specialpedagoger och möjligheten till mindre undervisningsgrupper för att varje elev ska ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen och gymnasiebehörighet.

Varför har inte Sverige någon nationell strategi för individer med autism, likt Storbritannien? 

– Varför det inte finns vet vi inte. Men vi är nyfikna på den brittiska strategin och kommer att titta vidare på den.

Vad har ni för förslag på åtgärder för att göra skolan mer anpassad för elever med npf?

– Se svar ovan på fråga 2.

Vad vill ni göra för att det ska bli lättare för personer med npf att komma in på arbetsmarknaden?

– Vi måste forma en arbetsmarknad där alla kan arbeta 100 procent av sin förmåga. För att göra arbetsmarknaden mer tillgänglig har vi varit drivande för att bromsa utvecklingen med att Arbetsförmedlingens fysiska kontor har lagts ner i så hög takt, och för att myndigheten ska använda sig av metoder som vi vet funkar för att få människor som står långt ifrån arbetsmarknaden i arbete. Vi avsätter också resurser för att stärka arbetsintegrerade sociala företag då de är duktiga på att ta tillvara på den kompetens som finns hos människor med olika funktionsnedsättningar. Vi har även ett förslag som vi kallar matchningsanställningar. Ett företag eller en kommun kan då anställa en person på lönebidrag och sedan ”låna ut” personen till ett mindre företag som inte behöver ta det fulla arbetsgivaransvaret. Då kan både företaget och personen som söker jobb prova hur det fungerar tillsammans under en begränsad tid. Detta arbetssätt har visat sig vara framgångsrikt för att öppna dörrar för de som alltför ofta inte får chansen till jobb.

Svar från: Pia Steensland, ledamot i socialutskottet och Kristdemokraternas talesperson i funktionshinderfrågor

Miljöpartiet:

Vad gör ni för att korta kötiderna till BUP?

– Det här är en väldigt angelägen fråga för Miljöpartiet. Vi drev på för att frågan kom in i januariavtalet under förra mandatperioden och vi har gjort särskilda satsningar. Vi tillsatte också en särskild utredning som bland annat hade i uppdrag att titta på frågan. Klart är att det inte räcker med satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin. Kommuner och regioner behöver också se till att det förebyggande arbetet fungerar och att det finns en första linjens psykiatri för barn och unga. Unga som mår dåligt ska snabbt kunna fångas upp och inte slussas vidare till en kö. Elevhälsan och vårdcentralen kan bistå i högre utsträckning till exempel, då lösgörs också utrymme inom BUP för dem som verkligen behöver fördjupade utredningar och specialistinsatser.   

Vad behöver göras för att fler elever med autism ska nå gymnasiet?

– Se till att eleverna får rätt hjälp i tid. Mer kompetens behövs när det gäller autism i skolan och det är väldigt viktigt att det finns rätt stöd i lärsituationen. Det behövs fler speciallärare och specialpedagoger och förstärkt elevhälsa, men också minskad stress och att värna kontakten med den unga, inte minst för att minska frånvaron. Särskilt fokus behöver läggas på att flickor får tillräckligt bra stöd eftersom de ofta kan ha det extra tufft. 

Varför har inte Sverige någon nationell strategi för individer med autism, likt Storbritannien? 

– Det är en bra fråga som det inte finns något enkelt svar på. En kan vara att olika länder har olika sätt att lyfta frågor och driva på för utveckling. Överlag finns det dock helt klart för dålig kunskap om autism i vårt samhälle. Kunskapen behöver öka inom alla områden, såsom skola, myndigheter, arbetsplatser, vården, hos beslutsfattare och allmänhet. Psykiatrin är inte ordentligt resurssatt. Sverige borde se till att vi lär oss av de bästa erfarenheterna från arbetet med autism i andra länder.

Vad har ni för förslag på åtgärder för att göra skolan mer anpassad för elever med npf?

– Vi medverkade till krav om kunskap om neuropsykiatriska funktionsvariationer på lärarutbildningarna samt till läsa, skriva, räkna-garantin som ger stärkt rätt till stödinsatser tidigt. Fler speciallärare och specialpedagoger behöver utbildas och anställas. Det behöver införas ett tak i elevhälsan för antal elever per yrkesgrupp och stärkta resursskolor för barn som behöver. Tilläggsbeloppen ska användas likvärdigt över hela landet. Vi vill avsätta totalt 4,5 miljarder kronor årligen för att öka jämlikheten i skolan och förskolan. 

Vad vill ni göra för att det ska bli lättare för personer med npf att komma in på arbetsmarknaden?

– Vi anser att det behövs ett tydligare uppdrag till Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att säkerställa specialanpassat stöd till de som behöver för att hitta passande arbete. Målet måste vara att alla ska kunna få ett jobb som passar utifrån ens individuella förutsättningar. Det behöver bli enklare och smidigare att få arbetshjälpmedel. Vi vill också ge bättre förutsättningar för arbetsintegrerande sociala företag, som kan vara ett bra alternativ för en del.

Svar från: Margareta Fransson, Miljöpartiets funktionsrättspolitiska talesperson