”Viktigaste tiden i livet för mig”

Special Nest har tidigare publicerat en artikel om Viljan Asperger Centrum. Ungdomsboendet är beläget i Ramnäs i Surahammars kommun och tar emot ungdomar enligt lagen om särskilt stöd och service, LSS. Ungdomarna som flyttar dit kommer från hela landet, är vanligen mellan 16 och 22 år och har ofta en gemensam nämnare i hemmasittarproblematik och neuropsykiatriska diagnoser som autismspektrumtillstånd. Viljan grundades 1999 och hade då fem platser på boendet. I dag har de totalt 18 platser, tre utslussningslägenheter samt en gymnasieskola med tre linjer, exempelvis samhällsvetenskapsprogrammet. Men hur är det egentligen att bo på ett ungdomsboende som Viljan? Special Nest ringde upp Johan. Han är i dag 23 år och bodde och gick skola på platsen mellan det att han var 17 och 21 år. Han diagnostiserades med Aspergers syndrom i årskurs 7 och led då av en depression.

–  Jag klarade inte av världen på något sätt och var hemma mycket. Men jag har alltid haft lätt för mig i skolan, så jag hamnade inte efter, säger han till Special Nest.

”Stor omställning”
Resten av högstadiet gick han i en specialklass för elever med särskilda behov. När det var dags för gymnasiet flyttade han från hemstaden Sala till Ramnäs för att bo och gå samhällsprogrammet på Viljan.  

–  Det kändes konstigt att flytta hemifrån, en stor omställning för mig. Jag visste inte hur det skulle bli, säger han.

Men det gick över förväntan. De små klasserna och det lugna tempot i skolan passade honom, liksom den avslappnade stämningen på boendet och den nära relationen till personalen.

–  På skolan hade lärarna mycket tid för varje elev, eftersom vi var små klasser. Sedan fanns det inga särskilda krav på tempot i undervisningen, säger han.

Bättre social förmåga
Målsättningen för de som flyttar till Viljan varierar, men en bärande beståndsdel är att de ska gå klart skolan och skaffa sig kunskap i så kallad ADL, allmän daglig livsföring såsom städning, matlagning och tvättning. Johan berättar att han aldrig har haft några problem med just detta. Det var snarare de sociala färdigheterna som han behövde utveckla, berättar han.

–  Jag har alltid varit en tillbakadragen person och pratade inte så mycket när jag flyttade till Viljan. Men när jag lärde känna andra blev jag mer trygg och kunde prata mer. Jag utvecklades mycket socialt av att bo på Viljan, det var viktigt.

Till följd av tiden på ungdomsboendet är han i dag bättre på att hantera utmanande sociala situationer, exempelvis att klara av vardagligt småprat eller prata med folk han inte känner.

–  Jag vet hur jag ska göra när jag träffar nya människor även om det känns jobbigt och onaturligt för mig, säger han.

”Ta chansen”
Efter vistelsen på Viljan flyttade Johan tillbaka till Sala. I dag bor han i egen lägenhet som är anknuten till ett serviceboende och jobbar som butiksbiträde, vilket han trivs bra med. Johan känner sig nöjd med livet och är glad över att han fick möjlighet att bo på Viljan, berättar han.

–  Det blev den viktigaste tiden i livet för mig. Som en nystart. Jag hade bra år där och utvecklades mycket som person, framförallt socialt. Jag tror inte alls att jag hade mått så bra som jag gör i dag om jag inte hade fått chansen att bo på Viljan, säger han.

Vad skulle du säga till andra som kanske tvekar inför att flytta till ett ungdomsboende?

–  Om man får chansen, ska man ta den. Man måste flytta hemifrån någon gång och jag kan inte tänka mig något bättre steg på vägen. Om man är villig att ge det en chans vågar jag lova att det leder till något positivt, säger Johan.