”Datorer är en värld som jag kan styra”

Lidköpingsbon Alexander Forselius bär på en unik historia. Han föddes i den rumänska staden Brasov år 1991 och bodde på barnhem tills han var fyllda fyra år – en tidsperiod i livet som han inte minns särskilt mycket av. Som femåring flyttade han till en fosterfamilj i Stockholm och diagnostiserades ganska snart med adhd och autism. I sin bok Jag upphäver gravitationen – en självbiografi om att leva med autism, asperger och adhd berättar han engagerat om uppväxten, olycklig kärlek i tonåren och den turbulenta skolgången. Alexander är intresserad av datorer och musik och använder sig av en slags programmeringsmetafor för att skildra hur diagnoserna har påverkat honom och hans interaktion med omgivningen. Hans hjärna är likt ett operativsystem med en helt annan beskaffenhet än andras och passar därför inte in i det nätverk av datorer som utgör ”normen” – vilket i boken också är ”gravitationen”. Detta ”kompatibilitetsproblem” ledde till problem på dagis och i grundskolan. Allt kulminerade under högstadiet då han drabbades av depression och fick börja äta medicin.

–  Jag trivdes bra i skolan och klarade inte av det sociala spelet. Jag hade svårt att sitta still på samlingarna och ville inte leka som de andra. Det blev ett trauma. Jag hade för mycket energi som jag inte fick utlopp för och som gick ut över andra, säger han.

Barndomen kan hänga ihop med diagnoserna
Han berättar om att det troligen finns en koppling mellan hans upplevelser i Rumänien och diagnoserna. I boken refererar han till en studie vid King’s College i London, där forskaren Edmund Sonuga-Barke har studerat barn som adopterades från barnhem i Rumänen till Storbritannien under 90-talet. Inom denna grupp av barn fanns – vid uppföljningar när de hade blivit vuxna – sex gånger högre förekomst av adhd-symptom jämfört med andra barn.

–  Jag tror att det var i Rumänen som en del av min problematik utvecklade sig för att jag inte fick det stöd och den omvårdnad som jag behövde, säger Alexander.

”En värld som jag kan styra”
Även om Alexander drabbades av psykisk ohälsa i högstadiet, och även om han hade problem med det sociala samspelet, klarade han lyckligtvis av skolan och studerade datorprogrammering på gymnasiet. Det är ingen slump. Datorer har sedan unga år varit en tillflytsplats för honom och hans bok myllrar av exempel där han ger ingående kommenterar olika operativsystem på ett sätt som troligen är bortom räckhåll för gemene man.

–  Jag gillar datorer för att de utgör en värld som jag kan styra. Till skillnad från den vanliga, sociala världen är datorvärlden logisk och enklare att utläsa och förstå.

”Känns frustrerande”
Som vuxen har han haft praktikplatser och provanställningar på olika data- och logistikföretag. Dessvärre har det sociala samspelet ställt till det även på arbetsplatserna.

–  Jag har svårt att organisera och planera och tappar lätt bort instruktioner. Då måste jag fråga igen, vilket leder till att chefen kanske blir irriterad när denne måste säga samma sak flera gånger. De tycker att de lägger för mycket tid på handledning, samtidigt som jag känner mig otrygg om jag inte förstår vissa saker, säger Alexander.

–  Det känns frustrerande att det inte har funkat hittills och man tappar hoppet litegrann. Arbetet på ett dataföretag är inte lika ensamt som man kanske skulle kunna tro. Man jobbar ofta i grupper i olika projekt, medan jag hellre ensamarbetar.

89 000 lyssnare
Alexander har dock en liten sidoverksamhet. Eller ”liten”. Det beror på hur man definierar det. Som artisten ”Dr Sounds” på musiktjänsten Spotify har han 89 000 lyssnare – varje månad. Det var datorintresset som ledde in honom på musik och i dag komponerar han en sorts avslappningsmusik, exempelvis för meditation (ett annat av hans intressen). Hans mest populära låt på musikplattformen, Phoenix, har sammanlagt 700 000 lyssningar.

–  Mindfulness och musik är avslappnande. Tänk att jag sitter i en bil och hela tiden tittar på gps:n som säger att jag ska köra åt olika håll. Med mindfulness och musik är det lättare för mig att stänga av och sluta lyssna på den där gps:n och styra bilen själv.

Drömjobbet
Han har skrivit boken för att sprida kunskap om hur det är att leva med diagnoser, om hur det är att trotsa gravitationen och varken kunna eller vilja anpassa sig till förutbestämda normer.  

–  Jag är inte ensam om att bli tvingad till att bete mig på ett sätt som jag inte vill. Skolan behöver förändras och bli mer anpassad för elever med diagnoser. En bra anpassning för mig hade varit att få göra uppgifterna på en dator och med musik i hörlurarna.

I dag mår Alexander bättre än under skoltiden. Han pluggar dataprogrammering, skapar musik och skriver. Han hoppas på att han framöver får jobb på ett stort företag, typ Spotify.

–  Det är ett drömjobb!