Skollagen bygger på några grundprinciper. En av dem är att eleven ska ha rätt att utvecklas så långt som möjligt. En annan att en elevs rätt till utbildning aldrig får bli beroende av vilka föräldrar man har, eller hur de ekonomiskt och akademiskt kan stötta i hemmet.
– Skollagen säger att alla ska ha rätt till en likvärdig utbildning. Rektor har det primära ansvaret för skolans inre organisation och ska se till att verksamheten är organiserad så att eleverna ges förutsättningar att nå kunskapskraven, säger Mikael Hellstadius, jurist och specialiserad på skolfrågor.
Om man som förälder upplever att ens barn inte får det stöd hen har rätt till så ska man i första hand vända sig till elevens lärare, säger Mikael Hellstadius.
– Elevens lärare är eleven närmast, det är alltid bäst att först föra en dialog med hen. Men får man inte gehör så kan man ta kontakt med rektor.
Ett första steg i processen för att få till ett bra stöd för en elev i skolan är att upprätta ett åtgärdsprogram. Det är det dokument som ligger till grund för att eleven får rätt till de åtgärder hen behöver för att nå så långt som möjligt i sina kunskaper. Det är skolans ansvar att genomföra åtgärderna.
– Inför upprättandet ska en ordentlig allsidig kartläggning av eleven genomföras, därefter beslutar rektor om eventuellt upprättande av åtgärdsprogram, förklarar Mikael Hellstadius. Det är allra oftast ett mervärde om hemmet är delaktig i processen, för barnets skull. Föräldrarna ska inte göra skolans jobb, men de känner barnet bäst och därför är deras syn på utförandet viktig. I de fall hemmet vil hjälpa till med åtgärder tycker jag man ska upprätta ett särskilt dokument för det, som inte får blandas ihop med åtgärdsprogrammet. På så vis blandar man inte ihop ansvarsfördelningen. Rätten till särskilt stöd är en stark rättighet för eleven och en stark skyldighet för skolan.
För att kunna driva sitt barns rättigheter i skolan kan det vara bra att som förälder ha kunskap om skollagen, menar Mikael Hellstadius.
– Finns det en allsidig utredning om mitt barn? De beslut man fattat utifrån utredningen, är de kopplade till insatserna? Har insatserna planerats efter barnets behov eller skolans ekonomi? Ett åtgärdsprogram ska vara daterat, innehålla beskrivningar av insatser med tydliga ansvarsfördelningar. Det ska utvärderas och revideras.
– Vad gör man om det inte fungerar? Om man inte får gehör för sitt barns behov?
– Då kan man vända sig till Skolinspektionen, eller överklaga ett åtgärdsprogram till Skolväsendets överklagandenämnd. Men för att göra det behövs förstås ett åtgärdsprogram. Därför är det av yttersta vikt att ett sådant upprättas när eleven har behov av särskilt stöd.
Mikael Hellstadius menar att det ibland finns en okunskap hos skolor om hur åtgärdsprogram upprättas. Och att det finns skolor som också rundar rätten att överklaga genom att inte lämna ut åtgärdsprogram.
– Det handlar om en dialog mellan föräldrar, lärare och rektor. Inga insatser blir bra utan ett samspel. När en anmälan till Skolinspektionen är gjord kan en rektor välja att säga ”Nu gör vi inget förrän det här är prövat” och då förlorar man viktig tid för barnet. Det får aldrig gå prestige i dessa frågor. Kör föräldrar fast kan de begära juridisk hjälp för att föra en bra dialog med skolan kring barnets rättigheter. Det kan ibland vara bättre än en anmälan. Barnets bästa ska alltid sättas först.
Mikael Hellstadius har arbetat som opolitisk tjänsteman på Utbildningsdepartementet i tio år. Han har varit undervisningsråd på Skolverket och även varit verksam som expert i olika utredningar på skolans område, samt deltagit i arbetet med flera av de större reformer som genomförts på skolans område under senare år, bl.a. som projektledare för arbetet med att ta fram den nya skollagen. Mikael har också varit särskild utredare åt utbildningsministern och undervisar även på de statliga rektorsutbildningarna vid Stockholms universitet och Mittuniversitetet. Han arbetar även som konsult i eget bolag med utbildningar, stöd och rådgivning till kommuner, fristående skolor och elever/föräldrar.