Bildstöd gör känslor tydliga

”Jag bjuder på lunch, var vill du äta?”, frågar behandlaren. ”Jag vet inte”, svarar tonåringen. ”Då tycker jag vi går till pizzerian, jag är sugen på pizza”. ”Okej”, svarar pojken – och får ett vredesutbrott i restaurangen.

– Om man inte vet vad man känner och vill, blir det lätt så att omgivningen väljer åt en. Men innerst inne kanske man känner sig trampad på, att ingen förstår en. Och händer det här flera gånger under dagen, så byggs stressen på och så plötsligt är utbrottet där och ingen förstår någonting, säger Cecilia Näslund, behandlingsassistent i stöd- och resursteamet Affekt-ABC.

När hon får svaret ”jag vet inte” tar hon i stället fram ett bildmaterial, till exempel Mina cirklar där personen är i mitten av cirklarna och så får hen placera de olika förslagen nära sig själv eller längre ut på någon av de yttre cirklarna.

I fallet ovan placerar tonåringen omedelbart pizzerian längst ut, vilket betyder att han inte gillar den. ”Tycker du inte om pizza?”, frågar Cecilia då och får svaret ”jo, men där är så mycket folk”. Nu kan pojken med bildens hjälp uttrycka vad han gillar och ogillar och Cecilia får värdefull information om hans begränsningar och behov. Då kan hon hjälpa honom att hitta sina egna strategier för att undvika känslokaos – till exempel genom att välja bort pizzerian lunchtid.

Kommunikationen blockeras av ord
Teamet Affekt-ABC har utarbetat en behandlingsmetod i fyra steg som ska hjälpa personer med npf att utveckla sin känslomässiga förståelse av sig själva och andra (se faktaruta). Eftersom personer med npf ofta har svårt att förstå verbal kommunikation men har en god visuell förmåga, kompletterar teamet i sin metod KBT med visuella material. Inspirationen kommer huvudsakligen från psykologen Tony Attwoods arbete.

– Många gånger blir kommunikationen helt blockerad om man försöker lösa en konflikt med ord, säger Cecilia Näslund, som arbetat inom HVB-verksamhet i 15 år. Jag har upptäckt att vi måste hitta andra vägar för att nå fram. Bildmaterial är neutralt i motsats till muntlig kommunikation som innehåller så många moment att hålla reda på och riskera att missförstå, som ansiktsuttryck, tonfall och kroppsställning.

Hon berättar om en 9-årig flicka som fick ett utbrott och inte kunde förklara varför. När hon som svar på frågan ”vad känner du?” fick välja kort ur en kortlek med björnar med olika känslouttryck, kunde hon plötsligt berätta vad som hänt (någon hade tagit hennes godis) och vad hon kände då (förvåning, ilska, sorg). Efter det kunde hon med kortens hjälp berätta för ”tjuven” vad hon känt och då kunde ”tjuven” förstå hur hans beteende påverkat 9-åringen, själv bli ledsen och be om förlåtelse.

– Varje gång ett barn lyckas sätta ord på sina känslor, blir det en erfarenhet av att det går att bli förstådd. Det syns inte alltid utanpå hur det känns inuti. Vi vuxna ska inte tolka och gissa, utan ställa frågor och använda barnets ord för sin känsla, säger Cecilia Näslund.

Hjälp att upptäcka och kartlägga
Affekt-ABC betonar också betydelsen av att hjälpa personer med AST att bli medvetna om sin sensoriska överkänslighet.

– Överkänsligheten ligger förmodligen bakom en del reaktioner som kan uppfattas som udda, till exempel att beröring uppfattas som slag, att pizzerian lunchtid är omöjlig på grund av alla ljud eller att fisklukt ger kväljningar. Det kan utgöra ett hinder i sig för att vilja socialisera. Men personerna själva är inte medvetna om sin överkänslighet, utan behöver hjälp av omgivningen för att få syn på detta och kartlägga vilka sinnesintryck som är särskilt påfrestande för en, så att man kan göra val som hjälper en och förstå sina egna reaktioner, säger Ulla Wrethagen, som arbetar som gymnasielärare för ungdomar med npf.