Författaren om psykisk ohälsa: "Jag vill att folk ska vakna"

Det tog fyra och ett halvt år för Christian Dahlström att skriva ”Kalla mig galen – berättelser från Psyksverige”. I den nyutkomna boken intervjuar han experter och även kändisar som har lidit av psykisk ohälsa. Några som medverkar är Therése Lindgren, Cissi Wallin och Kristoffer Triumf.

– Jag ville ha olika perspektiv av psykisk ohälsa, framförallt ville jag intervjua kändisar om deras upplevelser. Det var något jag hade velat läsa när jag blev sjuk 2010. Då upplevde jag det som att ingen pratade om psykisk ohälsa, vilket gjorde att jag kände mig ensam.

Christian Dahlström har via sin podd ”Sinnessjukt”, föreläsningar och i inledningen till sin förra bok ”Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar” varit öppen med hur det är att leva med psykisk ohälsa.

– När jag började skriva kände att jag pratat så mycket om mig själv att jag var osugen på att berätta mer om mig. Men under tiden insåg jag att min historia är ganska stark och kan vara bra att jämföra med andras.
 

”Personligt och utelämnande”
En central person i boken är Christians Dahlströms mamma som led av svår psykisk sjukdom, vilket gjorde att han blev fosterhemsplacerad som barn. Men det var först efter att mamman hade dött som han fick ta del av hennes journaler.

– Hon var ingen strulpelle som man kunde få intrycket av, hon hade svår psykisk sjukdom som gjorde att hon hade svårt att ta hand om sig själv.

Men att berätta hennes historia och visa journaler var inte ett lätt beslut.

– Det är personligt och utelämnande och verkligen inte självklart att ha med. Men jag kände att ska jag skriva en bok, kan jag inte göra något halvdant. Var hon en perfekt mamma? Nej, men jag hoppas boken ger ett mer nyanserat svar på varför hon agerade som hon gjorde.

Även om Christian Dahlström och hans mamma fick en mycket bättre relation under hennes sista år i livet så upplever han att journalerna gav honom en bättre förståelse för henne.

– Min bild av henne blev mycket mer nyanserad och positiv överlag, hon ville ta hand om mig men kunde inte. Hon gjorde jäkla insats, helt krasst, att hon inte tog livet av sig utan kämpade och levde med sjukdomen.

”Önskar att det fanns ett enkelt tips”
Christian Dahlström är kritisk mot vården och hur svårt det är att få hjälp när man lider av psykisk ohälsa.

– Det är klart att det finns goda exempel men i genomsnitt så satsas det extremt lite på psykiatrin med tanke på att psykisk ohälsa är en folksjukdom.

Men vad gör man då om man behöver men inte får hjälp? Det är ingen enkel fråga att besvara.

– Jag önskar att det fanns ett enkelt tips men så ser det tyvärr inte ut. Det kan vara en viss tröst att om man kämpar hårt och hävdar sin röst i olika kanaler så får man till slut hjälp.

Men Christian Dahlström är också medveten om att det är en tuff uppgift att göra detta i ett svårt skede i livet.

– Jag brukar säga att man ökar sina chanser genom att ta en kölapp på så många ställen man kan. När jag var sjuk orkade jag inte slåss varje dag utan gjorde mina ryck, slickade mina sår och sedan försökte jag igen.

”Märkte att andra vågade öppna upp sig”
En viktigt syfte med boken för Christian Dahlström är att genom sin egen och andras berättelser vara med och bryta tabun kring psykisk ohälsa.

– När jag blev sjuk så trodde jag att jag var helt själv, men när jag började läsa på så insåg jag att ungefär var femte person drabbas av depression någon gång i livet, men ingen pratade om det. När jag började berätta så märkte jag att andra vågade öppna upp sig. Varje gång vi vågar prata om det, så har det en stark effekt för andra.

Christian Dahlström har fått positiva reaktioner på boken, han beskriver det som ”nästan genant”, samtidigt som han är glad över att han upplever att boken har stor betydelse för många som läser den.

– Min egen förhoppning med boken att minska tabun och öka kunskapen kring psykisk ohälsa. Jag vill att folk ska vakna. Jag vill på något sätt förändra samhällets syn kring psykisk ohälsa, annars hade jag aldrig gjort det här. Det låter himla pretentiöst men det kanske måste få vara det om det ska hända någonting.