Alla får orientera i Lidköping: "Många uppskattar anpassningarna"

Klockan är sex på kvällen och den så kallade grönvita gruppen har samlats vid faluröda klubbstugan Rådåsgården strax väster om Lidköping. Precis som i exempelvis utförsåkning och många kampsporter så är nivåerna färgkodade, den grönvita gruppen består av nybörjare i åldrarna sju till elva år. Strukturen är densamma varje gång. Först en kort samling, där alla säger hej och presenterar sig vid namn för att alla ska känna sig som en del av gruppen. Därefter görs en lekfull uppvärmning, såsom kull, Följa John eller små stafetter. När gänget har fått upp pulsen och värmen sker en kort genomgång av dagens orientering. Sedan är det dags att sticka ut och hitta de orangevita kontrollerna runt Rådåsgården. Än så länge hittas kontrollerna med hjälp av karta, att hantera kompass kommer så småningom.

Fått stipendium för inkluderingen
Vid första anblick verkar det kanske inte så annorlunda jämfört med vanlig, hederlig föreningsidrott för barn och unga. Men små justeringar för bättre inkludering har gjort att klubbens orienteringsledare utsetts till två av tre Silva Care More-stipendiater. Enligt motiveringen utstrålar duon att det viktiga är barnen, och att de har kul i skogen. Anna-Lena Svensson (ledare i grönvita gruppen) och Lars Melander (ledare i gula gruppen, vilket är nästa nivå) har tagit emot beröm för att de med hjärtat på rätt ställe möter och bemöter barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. För detta arbete får duon dela på 12 500 kronor.

– Jag blev mycket överraskad och det känns självklart roligt, säger Anna-Lena Svensson om utmärkelsen.

Barn i olika åldrar och med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar idrottar sida vid sida i Lidköpings Vintersportklubb.

– Vad gäller npf tänker jag att vi inte alltid vet vad barnen har i bagaget. Alla är olika i grunden, och anpassningar kring struktur och valmöjlighet är bra för alla. Det är många som uppskattar anpassningarna märker vi, inte minst genom att det kommer många på träningarna, säger Anna-Lena Svensson.

Sammanlagt 30–40 barn är inskrivna i grönvita gruppen, värt att tillägga är att kommunen har cirka 40 000 invånare. Ledorden för verksamheten är förutsägbarhet och flexibilitet, till det sistnämnda hör att ”inget är ristat i sten” enligt Anna-Lena Svensson. Det går att välja olika längder på slingorna. Orienteringsövningar kan genomföras ensam, två och två eller i grupp, men den biten går också att anpassa.

– Man kan inte förvänta sig att alla gör samma sak på samma sätt eller lika snabbt. Alla har inte hunnit lära sig lika mycket, åldrarna är olika och det finns olika ambitioner, säger hon.

”Individuell idrott men ändå socialt”
Orientering är inte längre den där obskyra obligatoriska idrottsaktiviteten som genomförs en enstaka gång under högstadiet. Sporten växer, och svenskarnas längtan till skogen under coronapandemin har gett utomhusidrotter ytterligare skjuts. Inom Lidköpings Vintersportklubb utvecklas orienteringen oftast till en familjeangelägenhet: nyfikna småsyskon och stöttande föräldrar hittar snabbt tjusningen i att ta en paus från skärmar för en nypa frisk luft. Själv har Anna-Lena Svensson orienterat i 20 år, likt många andra började engagemanget när hennes barn blev intresserade av orientering.

– Det jag själv uppskattar med sporten är att man kan göra det på sin egen nivå. Man använder både huvudet och kroppen: du ska ta dig fram i skogen, och måste ha huvudet med dig för att hitta rätt. Det finns ett spänningsmoment i att hitta dit man ska. Det är en individuell idrott men är ändå socialt – vi ses och pratar om orientering. Intresset är stort för all idrott i skogen, orientering växer, säger hon.

Efter ungefär en timme har de flesta barnen i den grönvita gruppen hittat alla kontroller och kommit tillbaka till Rådåsgården. Men det är mörkt runtomkring klubbstugan såhär års – finns någon oro över att barnen råkar gå vilse?

– Vi släpper inte iväg några barn utan vuxna, om de inte har kunskaperna för det. De här första mörka kvällarna håller vi bara till på klubbstugans tomt i princip. Vi har många föräldrar som hjälper till och stöttar, vilket är en förutsättning för att grupperna ska funka med så små barn som sjuåringar, säger Anna-Lena Svensson.

I takt med att kvällarna blir ljusare framåt sommaren så förflyttas samlingsplatsen för orienteringsträningen. De stadsnära skogarna såsom Kartåsen och Dalängen är välanvända, framåt sommaren finns härliga skogsområden runt exempelvis Järpås och inte minst Djurgården, som ligger mitt i det ölandskap som sticker ut i Vänern.   

– Orientering går ju ut på att hitta i skogen, då går det inte att kunna terrängen utantill. Det är variationen som är utvecklande, säger Anna-Lena Svensson.