Modellen för ett tryggt klassrum

Ofta kräver vi att elever redan från skolstart ska vara duktiga på självreglering, och glömmer att det är en egenskap som kräver övning. Genom modellen PAX i skolan, som bygger på den internationellt beprövade metoden PAX Good Behaviour Game, samarbetar elever och lärare för att tillsammans sträva mot ett klassrum som präglas av studiero och trygghet. En viktig del är att eleverna får öva på just självreglering.

– Studier visar att om man utvecklar en god självreglering i tidig ålder får det många positiva effekter längre fram i livet. Bara en sådan sak som att akademiska prestationer blir bättre, fler går till exempel vidare med högre studier, säger Emma Gertzell, lärare och programansvarig på Statens institutionsstyrelse, SiS.

När ett barn börjar i skolan förväntas de ofta klara av en hel del redan från dag ett. Som att sitta tyst länge och lyssna eller arbeta koncentrerat med en uppgift. För att klara av de här sakerna måste de besitta egenskapen självreglering, men den är inte färdigutvecklad när man är så liten. Dessutom måste man öva på den för att den ska bli bättre, berättar Emma Gertzell.

–  Det handlar om att öva på att kontrollera gasen och bromsen i hjärnan, säger hon och fortsätter: 

– Ett sätt att öva på det här kan till exempel vara att man jobbar koncentrerat med en uppgift för att sedan skifta fokus, och efter en stund gå tillbaka till den uppgift man höll på med. Detta åstadkommer PAX med hjälp av olika verktyg som införs stegvis i klassrummet under en period på tolv veckor.

Ökat fokus
Emma Gertzell ingår i den projektgrupp som under 2016 arbetade med att kulturanpassa PAX till svenska klassrumsförhållanden. I samarbete med Karolinska institutet, med finansiering av Folkhälsomyndigheten och länsstyrelsen i Stockholm, genomförde de en pilotstudie för att undersöka om modellen kunde ha samma positiva effekter som den visat sig ha i andra länder. Sex olika skolor och 14 klassrum deltog i studien. Resultaten från studien presenteras i en rapport som blev klar i våras.

– Vi kan tydligt se att lärarnas upplevda stress har minskat och att andelen ickefokuserade beteenden i klassrummet har halverats. Lärarna själva menar att det blir konkret, begripligt och konsekvent för eleverna vad som gäller och vilka förväntningar som finns.

Eleverna blir delaktiga och känner att värdegrundsarbetet är mer levande, menar Emma Gertzell.

– Det är inte bara något dokument som ligger någonstans, utan något man jobbar med hela tiden, varje dag. Lärarna behöver inte höja rösten utan kan använda de verktyg som finns, det skapar lugn och ro i klassrummet.

Sprida modellen
Enligt Emma Gertzell passar förhållningssättet i alla klassrum, men utifrån vad man har sett i andra länder har det ännu mer effekt i klassrum där det är ett större problem att få till ett fokuserat arbete.

– Under den svenska pilotstudien har vi sett att andelen av hyperaktivt beteende har minskat. För barn och ungdomar med låga till medelhöga problematiska beteenden har PAX väldigt bra effekt. Har man däremot större problem behöver man ta till andra verktyg också.

Rapporten visar också att positiva sociala färdigheter som att hjälpa varandra och vara en bra kompis har ökat. Lärarna och eleverna som har deltagit i studien menar att det har blivit ett klassrum där man är snällare och mer omtänksamma mot varandra.

– Eftersom vi har sett så goda effekter vill vi nu sprida den här modellen. Rapporten har lämnats in till Folkhälsomyndigheten och vi har börjat utbilda instruktörer som i sin tur kan utbilda lärare.

Förändra beteenden
PAX i skolan är en uppsättning verktyg som läraren använder i klassrummet. Det första steget handlar om att elever och lärare tillsammans formulerar en vision för hur man vill agera mot varandra. Det som kommer fram skrivs ner och sätts upp på väggen där det syns tydligt. Visionen utgör sedan ramverket för övriga PAX-verktyg. Därefter introduceras bland annat PAX Lyssna, där läraren med hjälp av ett munspel signalerar när hen vill ha elevernas uppmärksamhet; PAX Röster, handsymboler som visar vilken ljudnivå som är lämplig vid olika aktiviteter; och PAX Överraskning, en aktivitet som ska fungera som uppmuntran samtidigt som det blir en övning i att ställa om från fokuserat arbete till lek – och tillbaka igen.

– Syftet är att hjälpa barnen att veta vad vi förväntar oss av dem. Vet de inte det är det svårt att förändra ett beteende. Det är en viktig del i självreglering. Om jag vet vad vi har kommit överens om kan jag lättare förändra mitt beteende när jag märker att jag är på väg åt ett annat håll.

PAX-spelet, som utgör den mest centrala delen, introduceras efter att visionen och övriga verktyg har införts. Spelet sammanför alla delar. Klassen delas in i grupper som under en begränsad tid ska samarbeta för att följa klassrumsreglerna man har kommit överens om. De grupper som klarar att följa reglerna, med max tre felsteg, få ta del av en kort frivillig aktivitet. Vanligtvis används spelet två-tre gånger om dagen för att eleverna ska ha många möjligheter att lyckas.

– Det läraren och eleverna vill ha mer av i klassrummet kallas ”pax” och det de vill ha mindre av ”bliim”. Under spelet försöker gruppen tillsammans göra så många pax-beteenden som möjligt och minimera antalet bliims.

Släcka bränder
Syftet med de neutrala uttrycken pax och bliim, i stället för exempelvis värdeladdade ord som ”usch” eller ”fy”, är att använda sig av en begreppsapparat som inte har några tidigare kopplingar till negativa upplevelser för eleverna.

– Lärarna uppmuntras att prata med eleverna inför varje ny aktivitet de ska göra. Om de till exempel ska räkna matte, vad vore PAX-beteende då? Kanske att vara tyst, lyssna på sina kompisar, titta ner i boken och räkna. Om det skulle bli stökigt under lektionen kan läraren hänvisa till vad de har kommit överens om.

Emma Gertzell menar att många skolor har ett stort värdegrundsarbete, men att det ofta presenteras i någon typ av klassrumsregler som fokuserar på vad man inte får göra. PAX i skolan vill istället lyfta vad man ska göra, och få med eleverna på tåget från början så att de känner att det är sådant de själva vill göra.

– Svenska skolan är bra på väldigt många sätt, men ibland handlar det för mycket om att släcka bränder. Vi gör hur många utredningar som helst om neuropsykiatriska diagnoser och utåtagerande beteenden, men vi jobbar inte tillräckligt mycket med att förebygga uppkomsten av den här typen av problem i klassrummen.