Svagbegåvade elever hamnar mellan stolarna

I den nya skollagen (2010:800) som trädde i kraft 2011 står det att eleven ska nå kunskapskraven i grundskolan och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. För att en elev ska kunna studera vidare på gymnasieskolans högskoleförberedande program ska hen ha minst betyg E i minst tolv ämnen, och för yrkesprogram på gymnasiet är det åtta godkända betyg som gäller. Vi kan läsa OECD-rapporter om svenska skolans dåliga resultat samtidigt som politiker och personer i ledande ställning i skolans värld säger att alla ska nå målen.

– Men vi som har arbetat i det här fältet länge vet att så är det inte – alla har inte förutsättningarna. Har du en eller flera NPF-diagnoser, eventuellt i kombination med en svag begåvning och/eller en sekundär psykiatrisk problematik blir det svårt att nå kunskapskraven. Förutsättningarna finns inte. Det här rör sig om en stor grupp elever som inte kommer att nå målen i skolan och som vi skulle behöva ha en öppen diskussion kring, säger Maria Öhrskog, psykolog och psykoterapeut på Re:mind.

Hon arbetar tillsammans med Åsa Eriksson Träff, psykolog, med att utreda barns begåvningsnivå, deltar i neuropsykiatriska utredningar samt arbetar med behandling av barn och vuxna. När ett barn har en kognitiv begåvning under IK 70 är det berättigat att läsa enligt grundsärskolans läroplan och kursplan. Har man däremot över 70 i IK ska man läsa enligt grundskolans kursplan oavsett om man faktiskt klarar målen eller inte. Många barn hamnar på ett resultat med IK mellan 70–85 och är då vad man kallar svagteoretiskt begåvade.

– Hur mycket insatser man än sätter in så kommer det att ta längre tid för dessa elever att lära sig samma sak som barn med en normalbegåvning. Många av dessa elever kommer inte att uppnå målen inom vissa ämnen, specifikt de som bygger på abstrakt teoretiskt tänkande och förmåga att generalisera, exempelvis matematik. Grundtanken med skollagen är fin. Ingen ska lämnas utanför, alla ska nå målen, men den är inte grundad i verkligheten, säger Åsa Eriksson Träff.

Tydliga kriterier
När Åsa Eriksson Träff och Maria Öhrskog gör en utvecklingsbedömning använder de minst två kognitiva tester, ett verbalt och ett ickeverbalt begåvningstest. Vanligtvis används Wechslerskalorna, WISC eller Wippsi beroende på hur gammalt barnet är, och i kombination med ickeverbala Weschler non-verbal. De använder också adaptiva skalor för att bedöma vardagliga (adaptiva) färdigheter.

– De adaptiva testerna är oerhört viktiga. Ibland kan det vara så att de kliniska testen visar klart under 70 men de adaptiva visar sig vara högre. Det finns tydliga kriterier som vi måste förhålla oss till som psykologer. Man måste kunna visa att det finns en sänkning till under IK 70 såväl kognitivt som i adaptiva förmågor för att kunna ställa diagnosen mental retardation/utvecklingsstörning, säger Maria Öhrskog.

Hon menar att barn med autism eller språkstörning ofta har det mycket svårt i såväl skolsituationen som i sin vardag. Ofta har de här barnen en mycket ojämn begåvningsnivå. De kan exempelvis ligga mycket lågt inom exekutiva funktioner, så som arbetsminne och snabbhet, men hamnar inom normalzonen på exempelvis logiska och visuella tester. Sammantaget blir resultatet över IK 70 och de kan således inte skrivas in i grundsärskolan utan ska fortsätta bedömas enligt grundskolans kursplan och läroplan trots sina svårigheter.

– Pedagoger och även föräldrar känner sig maktlösa, har slut på idéer och känner en enorm hjälplöshet när barnet inte når skolans mål. Ibland kan det finnas en förhoppning om att en utredning det ska leda till en utvecklingsstörningsdiagnos och möjlighet för barnet att skrivas in i grundsärskolan för då kan målen individualiseras och kraven anpassas. Dessutom kan de då få mer stöd och insatser från till exempel autismcenter. I dagsläget är det tyvärr stor skillnad på de resurser som ges till barn som uppfyller kriterierna för en utvecklingsstörning och de som har inte gör det men ändå har en svag begåvning och stora adaptiva och exekutiva svårigheter. Detta är en grupp som inte får så mycket stöd från vare sig BUP eller Habilitering som de skulle behöva. Det är så otroligt orättvist när det gäller just autism förklarar Maria Öhrskog.

För pedagoger kan det också vara svårt när barnet visar sig ha en teoretisk svagbegåvning men ingen utvecklingsstörning.

– Lärare upplever att de verkligen har försökt allt och har en massa insatser inne, och ändå lär sig inte barnet. Vi träffas i samband med en utvecklingsbedömning utifrån frågeställning kring utvecklingsstörning/särskola och så hamnar de i zonen för svagteoretisk begåvning. Då man är tillbaka i den situation man hade hoppats få lämna rent bedömningsmässigt, förklarar Åsa Eriksson Träff.

Begåvningsnivån avgörande
Maria Öhrskog menar att begåvningsnivån är avgörande för att fungera i skolmiljön och att en svagteoretisk begåvning slår hårdare på barn med NPF-diagnos.

– En NPF-diagnos är i sig en funktionsnedsättning och om du då lägger till en svagteoretiskbegåvning så blir det betydligt större svårigheter. Barn utan svagbegåvning och NPF-diagnoser får kämpa för att klara skolans mål idag, barn med båda diagnoserna har det jättetufft. För att kompensera bristerna som NPF-diagnoserna ger behöver man ligga högt begåvningsmässigt för att klara grundskolans krav och mål. Forskning kring IBT och TBA, alltså tidiga insatser för barn med autism, har visat hur begåvningsnivån korrelerar för framsteg. Intensiva insatser för barn med en svag begåvning och autism ger inte samma effekt som för ett barn med en normalbegåvning.

I skolan och samhället pratas det sällan om IQ och begåvning. Men för att det ska fungera för alla barn i skolan behöver man börja prata om individuella skillnader kopplat till begåvning och förmågor menar Åsa Eriksson Träff.

– Man borde börja ställa rimliga krav på dessa barn. De måste också få lyckas och känna sig duktiga. Och föräldrarna behöver jobba med acceptans istället för att trigga varandra att ställa krav på skolan. Tänk om man skulle kunna säga – alla ska ha rätt till en teoretisk utbildning i stället för att alla ska gå en teoretisk utbildning. Det borde finnas ett val.

Maria Öhrskog menar att det har blivit svårare generellt i samhället för personer som är svagteoretiska och att man idag ställer överkrav på dessa elever i skolan, vilket leder till psykisk ohälsa.

– Det var tidigare så att du kunde söka till mer praktiska studier och gymnasieprogram utan betyg i flertalet teoretiska ämnen, så ser det inte ut längre. Det har också funnit fler arbeten som var praktiskt lagda, det är de arbeten som ofta ryker först i nedskärningstider. Generellt ser vi att många barn och ungdomar som hela tiden utsätts för överkrav och ständigt misslyckande efterhand utvecklar en sekundär psykiatrisk problematik. Psykiska svårigheter i kombination med neuropsykiatriska funktionshinder och/eller låg begåvning är ofta svårt att arbeta med och behöver mycket specialiserade insatser. Föräldrar, barn och familjer som drabbas av detta är mycket hårt belastade och får sällan den hjälp som behövs.