Numera är hemmasittare – elever med lång och problematisk skolfrånvaro – ett välkänt fenomen i samhället som tycks drabba allt fler. En Sifo-undersökning från höstterminen 2015 visade att totalt 50 000 elever hade en långvarig skolfrånvaro och var borta 10 till 20 procent av tiden. Hemmasittandet drabbar ofta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom adhd och autism. En väg framåt för dessa elever kan vara att flytta till ett ungdomsboende. Viljan Asperger Centrum, som ligger i Ramnäs utanför Surahammar, är ett ungdomsboende som tar emot ungdomar enligt lagen om särskilt stöd och service, LSS. Personerna som flyttar till Viljan kommer från hela landet och är vanligen mellan 16 och 22 år. Ofta har de autismspektrumtillstånd eller någon annan neuropsykiatrisk diagnos, exempelvis adhd. Inte sällan har de en hemmasittarproblematik i bagaget. När Viljan grundades 1999 fanns fem platser på boendet. Med åren har verksamheten vuxit och i dag är totalt 18 personer placerade inom densamma. Viljan har även tre utslussningslägenheter för vuxna och en fristående gymnasieskola med tre linjer: samhällsvetenskapsprogrammet och beteendevetenskapsprogrammet samt ett gymnasieförberedande program (eftersom många av eleverna inte är färdiga med grundskolan).
– Personerna som kommer hit kan ofta vara i dåligt skick. Vi ses inte sällan som den sista chansen. Den gemensamma nämnaren för ungdomarna är att de ofta har en eller flera diagnoser och att de inte har kommit iväg till skolan på ett tag, säger Daniel Lindström, som har jobbat inom verksamheten i tretton år och som i dag är platschef.
– Det vanligaste är att de stannar här i tre eller fyra år. Så vi hinner bli en viktig del av ungdomarnas liv under en utmanande period som handlar om att bli vuxen.
Omvänd placeringsprocess
Hur går då processen till när någon ska flytta till Viljan? Det börjar ofta med att LSS-handläggaren i den aktuella hemkommunen eller vårdnadshavaren tar kontakt med boendet. Sedan får handläggaren och vårdnadshavaren komma på studiebesök, varefter boendet samlar in information och utredningar om ungdomen och gör en egen bedömning ifall placeringen kan bli framgångsrik. Därefter får ungdomen besöka boendet och bilda sig sin egen uppfattning: kan detta vara någonting för mig? Daniel Lindström säger att processen kan tyckas som något omvänd, eftersom det annars är vanligt att en placeringsprocess börjar med att ungdomen gör första besöket. Men risken är då att personen direkt tänker/tror att den kommer att få flytta in medan LSS-handläggaren kanske har en annan plan, exempelvis av ekonomiska skäl. Det kan resultera i en besvikelse hos personen, enligt Daniel Lindström.
– Därför har vi valt att vända på processen och göra allting klart först med handläggaren och vårdnadshavaren. Sedan är det upp till ungdomen att bestämma, säger han.
"Utvecklas mycket"
Målsättningarna med vistelsen varierar från fall till fall. Mellan LSS-handläggaren och boendet kan det upprättas en målsättning om att personen ska gå klart skolan och lära sig så kallad ADL, alltså allmän daglig livsföring som att tvätta, städa, laga mat och ta hand om sin hygien. Men sedan kan individerna givetvis sätta egna mål – till exempel att kunna bo i en egen lägenhet, skaffa sig en utbildning och slutligen ett arbete. Daniel Lindström berättar att Viljan gör årliga undersökningar där föräldrarna, handläggaren och den boende får betygsätta verksamheten. Hittills brukar de snitta runt 4,8 på en femgradig skala. Samtidigt, berättar han, är det en utmaning att följa upp hur det verkligen går för ungdomarna efter vistelsen. Klarar de sig själva, bor de i egen lägenhet och får de en sysselsättning? Anledningen till att detta är en utmaning är att det är hemkommunen som tar över ärendet efter boendetidens slut.
– Ungdomarna som bor här utvecklas ofta mycket och jag tror att de ges möjligheter till ett bättre liv, säger Daniel Lindström.
Förutsägbarhet är a och o
Hur kan man då skapa trivsel och goda möjligheter till utveckling för ungdomar som inte sällan har sina egna, individuella utmaningar? Daniel Lindström säger att ett framgångsrecept är att frambringa så mycket förutsägbarhet och struktur som möjligt. Eleverna ska slippa lägga energi och uppmärksamhet på frågor som vad som ska hända, med vem och varför. Den tiden behöver de istället lägga på studierna eller på att lära sig vardagliga saker som är nödvändiga i hemmet. Så långt det går försöker boendet individanpassa förutsägbarheten. Somliga behöver ett detaljerat och minutiöst schema över dagens händelser, för andra räcker det med att ha en app som rent generellt visar vad som står på tur. Vissa behöver informationen muntligt, andra föredrar visuell kommunikation. Daniel Lindström berättar att verksamheten jobbar kontinuerligt med de här frågorna. En gång om året åker boendet på en utflykt till Liseberg. Flera månader i förväg ska ungdomarna få information om resan, exempelvis vilken restaurang de ska äta på, vem som kör bilen och vem de sitter bredvid.
– Det är svårt att strukturera upp världen helt och hållet. Det kan ju vara så att någon är sjuk inför resan eller att någon har slutat. Men vi försöker ändå alltid tänka på de här frågorna och låta dem genomsyra verksamheten, säger han.
"Viktigt skaffa sig intressen"
En annan del av verksamheten som Viljan har lagt fokus på är aktiviteterna, som blir extra viktiga med tanke på att merparten av ungdomarna har en hemmasittarproblematik sedan tidigare. På måndagskvällarna arrangeras exempelvis social färdighetsträning, på tisdagarna kan de åka och spela bowling eller minigolf, på onsdagarna kan de exempelvis göra en utflykt till badhuset och på lördagarna kan det arrangeras en större aktivitet i form av slalomåkning eller besöka en djurpark. Samtliga aktiviteter är frivilliga, säger Daniel Lindström.
– Många har svårt att komma på egna saker som de vill göra. Därför är det helt avgörande att det finns ett stort aktivitetsutbud på boendet, säger han och tillägger:
– En del har individuella önskemål, som att spela piano eller ta sånglektioner. Vi försöker jobba med att de ska få testa på saker och skaffa sig intressen som de sedan kan ta med sig hem. Eller fortsätta med intressen som de har haft hemma. Vi tror att det är viktigt.