“Ge aldrig ge upp om att få eleven till skolan”

Peter Friberg, psykolog samt utvecklings- och utbildningsansvarig på Magelungen, menar att det här är ett aktuellt ämne som kan drabba barn i slott och koja – men där elever med npf finns som en extra sårbar grupp.

– Vi vet i dag att skolnärvaro är en av de absolut viktigaste skyddsfaktorerna när det kommer till att förebygga psykisk ohälsa. Därför måste vi starta direkt.

Det här är en grupp elever som inte är svår att identifiera. Antingen sitter eleven på stolen i klassrummet, eller så sitter hen inte där.

– Ett första steg till en insats är att gå på en konferens men sedan är det dags att implementera förändringsprocesser i det dagliga arbetet. Det gäller att identifiera mönster i frånvaron, aldrig ge upp om att försöka få eleven till skolan, öva, prova igen och våga misslyckas.

Viktigt med samarbete
Det finns ett stort behov av att få kunskap och förslag på metoder för att komma till rätta med detta samhällsproblem, menar Peter Friberg. Men det går att göra så mycket med små medel.

– Byt ut tjat och negativ feedback och börja se vad som verkligen fungerar för eleven i skolan. Bygg vidare på det. Och samarbeta med föräldrar och barn.

Just det senare är något som flera föreläsare återkommer till. Samarbetet mellan föräldrar, skola och barn. Ia Sundberg Lax och Robert Palmér arbetar i Magelungens hemmasittarprogram och återkommer i sin föreläsning flera gånger till kartläggningsfasen.

– Det är den allra viktigaste fasen i arbetet. Att göra saker i rätt ordning och inte gå in i åtgärdsfasen för tidigt. En bra kartläggning undersöker enskilt och tillsammans med föräldrar, skola och elev.  

Robert Palmér berättar att Magelungen har många barn och ungdomar i sina olika verksamheter. En del av dem är placerade på hvb-hem med svåra självskadande beteenden och ibland psykotiska tillstånd.

– Men när vi genomför föräldraenkäter är det föräldrarna till barn med långvarig skolfrånvaro som mår absolut sämst. Det här drabbar familjen på så många plan.

Kostar enorma summor
Men vad säger då egentligen forskningen om det här med långvarig skolfrånvaro? Martin Karlberg är universitetslektor på Uppsala universitet och han är mycket tydlig med att en av de absolut största skyddsfaktorerna för ett fortsatt bra liv är att barn går i skolan och att det inkluderar även gymnasietiden.

– Kortsiktigt handlar långvarig skolfrånvaro om att hamna efter sina vänner i det sociala samspelet, men långsiktigt pratar vi om att det kostar samhället 22 miljarder kronor varje år. Det är enorma summor.

Martin Karlberg pratar om skyddsfaktorer och nämner begreppet “social kontroll”.

– För föräldrar handlar det om att lägga tid på att lära sig sina barns kompisars namn. Äta middag tillsammans i familjen och fråga om hur dagen har varit. Studier på detta har visat att detta är en skyddsfaktor som resulterar i bättre betyg och mindre kriminalitet.

Han ställer frågan till publiken: Skulle ni återvända dag efter dag till en plats där ni utsätts för kränkningar och mobbning?

– Ska man komma tillrätta med långvarig skolfrånvaro är en av skolans absolut viktigaste uppgifter att se till att det är nolltolerans mot kränkningar och mobbning.

"Här behövs det mer"
Det här måste vi komma åt, säger Martin Karlberg, och nämner ett evidensbaserat antimobbningsprogram vid namn Kiva som utvecklats i Finland. I andra andningen poängterar han även forskningens tydliga koppling till risken för långvarig psykisk ohälsa då det kommer till barn och ungdomar som har utsatts för kränkningar och mobbning. Han fortsätter:

– Då det kommer till lyckade insatser för hemmasittare finns det däremot få vetenskapliga utvärderingar. Här behövs det mer. Framför allt behövs det mer klassrumsnära och behandlingsnära forskning om hur man gör.

Det Martin Karlberg syftar till är lyckade exempel på hur man ska göra, och det är något som en åhörare kommenterar i fikapausen.

– Vi vet så mycket om vad som inte fungerar i dag. Vad vi behöver är lyckade exempel att ta efter och modellera. Exempel som har riktning på skolnärvaro och hur vi behåller eleverna i skolan. Men även hur vi på bästa sätt samarbetar med föräldrar så att vi kommer bort från den anmälningskultur som tyvärr tenderar att bli praxis i dessa svåra fall, då alla egentligen bara vill samma sak. Att eleven ska lyckas i skolan.