Sofia är mamma till sonen Emil som är fyra år och som har diagnosen Aspergers syndrom. Före utredningen var Sofias liv präglat av en stor oro och ängslan. Frågorna hopade sig: Varför kommunicerade och interagerade inte Emil lika bra som andra barn? Varför har de svårt att få kontakt med honom? Sofia tyckte att det var skönt att Emil slutligen fick en diagnos som kunde förklara hans annorlunda beteende.
Men även efter utredningen är Sofia orolig och stressad. Hon frågar sig varför inte hon – eller någon på Barn- eller Mödravårdscentralen eller förskolan – kunde upptäcka Emils diagnos i ett tidigare skede. Hon känner sig både besviken på sig själv och missförstådd av andra. Samtidigt upplever hon en stor oro, maktlöshet och förvirring inför framtiden: hur ska det gå för Emil i skolan, och sedan i arbetslivet som vuxen? Kommer han att bli sen i utvecklingen?
Ovanstående stycke är visserligen en påhittad beskrivning som kan verka onödigt dyster. Men faktum är att det inte är ovanligt att föräldrarna som söker sig till kurser i Acceptance and Committment Therapy (ACT) vid Autismcentrum för småbarn i Stockholm befinner sig i ett liknande tillstånd. De ältar det förflutna och oroas över framtiden. Många är stressade och pressade; flera är deprimerade. Tanken med ACT är att föräldrarna ska kunna upprätta ett hållbarare förhållningssätt till sin livssituation.
– Allt det som man trodde skulle komma naturligt och ganska enkelt – att lära sitt barn gå på toaletten, sitta vid bordet, delta i sånger, klä på sig och av sig, lära sig hälsa på folk, leka – visade sig bli svårt. Detta gör föräldrarna förtvivlade. Autism är också en diagnos som inte syns så tydligt. Utomstående betraktare kan tro att barnets beteenden beror på att föräldrarna är dåliga på att uppfostra, vilket också skapar stress och en känsla av att diagnosen är ens eget fel, säger Bella Berg, kursledare tillika psykolog på Autismcentrum för små barn, och tillägger:
– När man står inför en situation som man inte kan hantera blir man stressad. Och när man är stressad under en lång tid blir man deprimerad.
Ökar det psykiska välmåendet
ACT är en beteendeterapeutisk modell som från början utvecklades av amerikanske professorn och psykologen Steven Hayes och som har uppmärksammats i Sverige i ungefär tio år. Ordet Acceptance syftar till att man bland annat ska lära sig att bättre acceptera händelser och omständigheter (om än smärtsamma) som inte går att påverka eller göra någonting åt. Det handlar också om att inte låta de inre sinnesförnimmelserna som skapas av smärtsamma situationer styra hur man agerar. Ordet Commitment handlar om motivationen att fortsätta strävan att leva det liv man vill ha. På Autismcentrum för små barn har de erbjudit ACT-kurser såväl för mammor som pappor sedan 2007 och insatserna har visat sig ge goda resultat. Enligt en egen studie som autismcentrumet genomförde år 2011 framkom att samtliga nio mammor som deltog i en kurs hade ett högre psykologiskt välmående efter jämfört med före kursen.
– Föräldrarna som deltar i kurserna brukar säga att de efteråt kan se sitt barn och dennes karaktärsegenskaper på ett bättre sätt. Inte bara diagnosen, som tidigare.
Acceptera tankarna
Hur går då ACT-kurserna till? Autismcentrum för små barn har tagit fram en gruppbehandling som heter Navigator där deltagarna träffas fem eftermiddagar under en termin och däremellan har olika hemuppgifter för att träna uppmärksamhet och närvaro.
Under mötena varvas teori med gruppövningar och rollspel. ACT-modellen är uppbyggd på ett antal principer för att skapa någonting som kallas psykologisk flexibilitet (se faktaruta), men tre bärande punkter är kognitiv defusion, acceptans och kontakt med nuet. Den första handlar om att lära sig uppfatta ens tankar och känslor som självständiga objekt, snarare än att de tolkas som ens identitet. Den andra handlar om att lära sig att låta dessa tankar och känslor komma och gå utan att fästa sig i dem genom att hålla fast vid eller förneka dem. Den tredje principen – kontakt med nuet – handlar om att lära sig möta nuet med öppet sinne.
För att komma dithän får deltagarna göra ett antal övningar, både individuellt hemma och i grupp under mötena. En övning går ut på att man i en lugn situation hemma ska öva upp uppmärksamhet och närvaro genom att fokusera på sin andning. Övningen är guidad i en app med syftet att ge deltagaren en större vana att släppa störande tankar och känslor. I takt med tiden ökas svårighetsgraderna i övningarna och slutligen ska man försöka applicera sina färdigheter på en vardagssituation med barnet – en situation man känt sig stressad av.
– När deltagaren gör den första guidade övningen hemma kommer denne att upptäcka att man kan skapa en viss distans till sina tankar: Oj, där kom en orostanke. Och där kom en ältande tanke. Tankarna kommer, men man behöver inte fastna i dem, inte umgås med dem. Det handlar alltså inte om att tänka positivt, utan om att acceptera att tankarna finns där och skapa ett litet mellanrum. I mellanrummet får man så småningom ett frihetsutrymme där man bättre kan bestämma sitt handlande.
Bella Berg understryker att en lika stor del inom ACT-modellen handlar om att lära sig kunna bestämma sitt handlade som att träna upp en förmåga till acceptans.
– Hur vill jag göra med mitt liv? Hur vill jag agera i de och de situationerna? Men för att kunna sätta upp mål och genomföra dessa ansvarsfullt måste man ha byggt upp en förmåga att acceptera saker som man inte kan ändra på.
– Vad blir vinsterna för barnet att föräldrar går den här kursen?
– När föräldrarna klarar av att vara medvetet närvarande med sitt barn ser de sidor hos barnet som de inte sett och som de uppskattar. När föräldrar blir medvetet närvarande triggar de inte igång lika lätt som förut, varför konflikterna minskar och de hanterar dem som uppstår på ett sätt som de är mer nöjda med efteråt.
– Fungerar ACT även för andra diagnoser än autism?
– ACT fungerar för många olika svårigheter, till exempel smärta, där man har nytta av att hitta förhållningssätt till en livssituation som man i somliga avseenden inte kan förändra eller inte kan bli av med och därför kan må bättre av att lära sig acceptera. Med det som utgångspunkt kan man sedan välja att påverka och förändra det man kan. Det finns interventioner som är anpassade för personer som själva har högfungerande autism. Vi tänker att vår manual ska fungera även till föräldrar med barn med andra funktionsnedsättningar, säger Bella Berg.
Sex grundprinciper i ACT som ska öka en människas psykologiska flexibilitet
1. Kognitiv defusion: att lära sig uppfatta tankar, känslor, bilder som självständiga objekt, snarare än som en del av ens identitet.
2. Acceptans: att låta tankarna och känslorna komma och gå utan att till exempel förneka, motarbeta eller hålla fast vid dem.
3. Kontakt med nuet: medvetenhet om här och nu, upplevande med öppenhet.
4. Observerande jag: att se sig själv som observatör, som en upplevare snarare än som innehållet i det som upplevs.
5. Värderad riktning: att upptäcka vad man själv tycker är viktigast, snarare än vad som är mest bekvämt.
6. Ändamålsenligt handlande: att sätta upp mål enligt vad man värderar och genomföra dem ansvarsfullt.
Källa: Autismcenter för små barn
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Brett spektrum inom autism och fler autismdiagnoser väcker debatt
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Så här funkar WISC-testet
- Psykiatrin förändrar synen på autism och adhd
- ”Autism hos kvinnor riskerar att gå obemärkt förbi”
- Så fungerar adhd-medicin
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån