Så lyckas du med samtalet

– Jag är inte så intresserad av att kategorisera människor efter normalitet. Individer har olika funktionssätt. En del har en mer standard funktionsnivå och en del har en unik funktionsnivå i jämförelse med standard.

Nåkkve Balldin är socionom och har lång erfarenhet av att möta personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Han har också lång erfarenhet av att handleda och utbilda personal som ska möta familjer, barn, ungdomar och vuxna. Det kan vara i verksamheter som skola, boenden, socialtjänsten samt daglig verksamhet där personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har sin vardag. Han vet att det kan vara svårt för personal att få till bra samtal med personerna de jobbar med.

– I sitt arbete ska man som personal tänka att man möter personer som har ett unikt sätt att hantera information vilket också har påverkats deras sätt att hantera känslor. Om vi ökar vår kunskap om förmågor för att informationhantering och affektreglering och förstår att varje person har sin egen unika profil när det gäller dessa, blir man mindre kategorisk och mer ödmjuk och får till ett bättre samtal, säger Nåkkve Balldin. Vi måste anpassa vårt sätt att samtala efter personen vi möter och inte kräva att personen anpassar sig till vår samtalsmetod.

Individualisera mötet
En del personer med NPF-diagnoser har ett relationellt avvisande sätt, som kan vara svårt att tolka. Nåkkve Balldin har träffat många familjebehandlare som har svårt att nå fram till de klienter de ska hjälpa. Han menar att man för att lyckas samtala med personer med en annorlunda funktionsförmåga behöver vara kreativ och individualisera mötet.

– En del kan vara att tänka på själva formen för mötet. Det kan ske i en bil och att man åker en sväng. Man kan använda datorn som kommunikationsform och sitta i samma rum men ändå kommunicera genom att skriva till varandra. Man kan spela X-Box och ha möten... Det viktiga är att vara i en miljö där klienten känner sig bekväm och utan stress.

Många unga vuxna med NPF-diagnoser har svårt med möten där många olika aktörer närvarar. När flera boendepersonal och handläggare är med på samma möte blir de ofta problemfokuserade och laddade.

– Man måste som personal hjälpa och stödja genom att hitta den individuella framgången. Till att börja med måste man kartlägga styrkor och svårigheter. Och då menar jag också affektiva styrkor och svårigheter. Det är viktigt att veta vad som är känsligt för den person jag ska möta, sårbarhet att hantera information kan påverka hur personer hanterar tankar och känslor.

Förändring eller hantering
Nåkkve Balldin, beskriver samtalet som ett hantverk där man som samtalsledare hjälper till  att visualisera och skapa inre bilder. Han sorterar också upp samtal i två grupper, beroende på var fokus ska ligga – förändringssamtal eller hanteringssamtal.

Samtal med förändringsfokus handlar om görande. Exempelvis när en personal ska hjälpa en boende att komma iväg och tvätta. Det kan också handla om en familj som behöver förändra sin vardag kring regler i hemmet eller på vilket sätt man pratar med varandra. Då är syftet med mötet att komma fram till ett nytt sätt att göra något på.

Samtal med hanteringsfokus är samtal där klienten får berätta om vad som hänt och vad hen tänker och känner. Här pratar man inte om lösningar, utan samtalsledaren är inlyssnande och ibland bekräftande .

– Dessa samtal är viktiga för att de reducerar stress och viktiga för att skapa en relation. Den här typen av samtal har många med funktionsnedsättningar inom NPF för lite tillgång till. Personalen kan ibland vara för förändringsbenägna, ibland behövs det bara att man lyssnar, säger Nåkkve Balldin.

Samtal kan integrera
Nåkkve Balldin återkommer ständigt till vikten av relationer.

– Det finns fortfarande idéer om att vissa diagnoser gör att man inte behöver relationer, exempel personer inom autismspektrum. Men jag tror alla har behov av goda relationer, men sättet man vill ha sin relation på kan se olika ut för olika personer. Att vara i icke vald ensamhet är en stor hälsorisk. Jag tror inte att det finns någon som helt väljer bort sociala sammanhang.

Däremot finns det människor som vill vara ensamma majoriteten av sin tid, menar Nåkkve, men som av rädsla för att tvingas socialisera för mycket väljer bort även den del av umgänge med andra som de egentligen önskar ha.

– Personer med ett större ensambehov kan uppleva att andra hela tiden försöker göra anspråk på egentiden.  Men genom lyckade samtal kan världar mötas och på så vis leda till fungerande sammanhang, samspel och relationer.