”För mig innebär adhd stora kontraster”

Christin Edmark hade många bollar i luften. Till vardags jobbade hon som läkare på intensivvårdsavdelningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm och var delaktig i en internationell forskargrupp. Vid sidan av arbetet drev hon ett eget företag där hon hyrde ut läkare och sjukvårdstjänster till olika tv-produktioner, såsom Robinson. Dessutom engagerade hon sig i ett biståndsprojekt i Afrika. Men 2012 förändrades allt. En ovanlig ärftlig sjukdom – som ledde till regelbundna tarmvred – ställde tillvaron på ända för Christin Edmark som då också var mamma till två barn på tre och fem år. De efterföljande åren låg hon på sjukhus vid 17 tillfällen, opererades flera gånger, fick blodförgiftning och var i allmänhet rejält sjuk. Runt 2016 var hon fortfarande sjukskriven, men hade tillfrisknat så pass mycket att hon strävade efter att återgå till en form av normal vardag igen. Men det visade sig bli svårare än väntat.

– När jag inte hade ett ansvarskrävande jobb som en yttre struktur för mitt liv blev det påtagligt att jag inte fungerade. Jag lyckades inte hitta några rutiner alls när det gäller enkla saker som att äta frukost, borsta tänderna eller planera matinköp, säger Christin Edmark när vi ses för en intervju på ett kafé i centrala Stockholm en varm sommardag.

– Det var uppenbart att något inte stämde. Som intensivvårdsläkare kunde jag ta hand om dödssjuka patienter, men hemma hade jag svårt med vardagliga saker. Det verkade krävas en patient i ett livshotande tillstånd för att jag skulle bli triggad och gå igång.

Fick diagnosen sent
Frånvaron av de rutiner som hon hade vant sig vid ledde till att hon drabbades av en depression. Sommaren 2016 uppsökte hon psykiatrin, vilket resulterade i att hon genomgick en neuropsykiatrisk utredning och sedermera blev diagnostiserad med adhd. Då var hon 42 år. Hon blev alltså diagnostiserad relativt sent, men är å andra sidan inte förvånad över det.

– Om man har ett ansvarskrävande jobb, och om man rent allmänt är upptagen av yttre projekt, så kommer man undan med ganska mycket. Jag tror att det är vanligt bland många yrkesverksamma, till exempel professorer, säger hon och tillägger: 

– Omgivningen accepterar att de sällan öppnar sin e-post, aldrig svarar i telefon, inte äter regelbundet, kommer för sent till möten och är allmänt tankspridda – eftersom de anses ha så viktiga saker att tänka på. När de sedan slutar jobba visar det sig att de vardagliga sakerna ändå inte blir bättre. Då skyms inte diagnosen längre av jobbet.

Kom sent till sitt eget bröllop
Tidigare reflekterade aldrig Christin Edmark över att hon kanske hade en diagnos. I efterhand har hon dock insett att det har funnits tydliga tecken. När hon flyttade hemifrån första gången stängdes elen av, eftersom hon inte betalade räkningarna. Hon har genom åren också samlat på sig ”flera hundra” parkeringsböter, eftersom hon ofta har varit sen till möten och tvingats nödparkera. När hon fick diagnosen kom det emellertid inte som någon överraskning för hennes omgivning. Hennes svärmor sa exempelvis: ”Det har jag förstått länge”.

– Jag har haft många projekt i livet, men samtidigt planerat dåligt. Det har gjort att jag nog har varit svår att leva med. När jag fick diagnosen blev det som en upprättelse för min man. Psykologen gav honom mycket kredd, säger Christin Edmark och tillägger:

– Jag kom ju till exempel för sent till vårt bröllop. Ungefär 45 minuter. Jag förstår om det låter egoistiskt, men det var inte meningen och jag tänkte hela tiden att gästerna skulle dyka upp lite pö om pö. Men så blev det ju inte, säger hon och skrattar till.

Helheten
Christin Edmark har nyligen lanserat plattformen Kom så flyger vi. Där föreläser hon om adhd för skolor och företag samt arrangerar olika events. Hon underhåller också sitt musikintresse som hon har haft sedan barnsben genom att vara verksam som singer-songwriter under artistnamnet Edda Mark. Därtill skriver hon på en självbiografiskt präglad bok om adhd tillsammans med Charlotte Skoglund, psykiatriker och adhd-forskare vid Karolinska institutet.

– Jag ser det som min mission att visa att adhd kan yttra sig på olika sätt. Många tänker på en utåtagerande person som tar mycket plats och stör omgivningen. Men adhd kan också innebära att man bara stör sig själv, eftersom man har ett kaos inombords. Det kan orsaka mycket lidande och smärta, och göra att man känner sig ensam. Dessvärre är det så att dessa personer inte syns så mycket, och därför heller inte får någon hjälp.

Ett av Christin Edmarks tongivande budskap är vikten av att skilja på prestation och funktion.

– Jag har presterat bra, men fungerat dåligt. Man kan inte bara bedöma personer utifrån deras prestationer. Man måste se till helheten. Det är nog vanligt att samhället missar att personer har adhd eftersom de presterar i sitt yrke. Jag tror att man vid adhd måste hitta ett sätt att hantera livet på någonstans i glappet mellan prestation och funktion.

"Mår som andra som har adhd"
Idag fungerar dock Christin Edmark bättre. Hon har fått hjälp av en arbetsterapeut med att skapa bättre struktur och organisation i vardagen. Hon använder timetimer och kalender flitigt, skriver ofta påminnelse-lappar och försöker undvika att fastna i uppskjutarbeteenden.

– När posten kommer så öppnar jag och sorterar den direkt. Och så klagar jag inte på min man när han vill planera saker, fast jag tycker att det är jobbigt, säger hon och ler.

Framöver ska Christin Edmark fortsätta sitt arbete med boken och föreläsa via plattformen Kom så flyger vi. Men hur kommer det sig att hon har valt just det namnet, egentligen?

– Fåglar kan flyga, men de springer ganska taffligt. Att tvinga en fågel att springa känns som en meningslös aktivitet. Det är en liknelse som visar att man ska hitta det sätt att ta sig fram på i livet som passar bäst för en själv. Idag har vi ett springsamhälle, men om det funkar bättre för en att flyga fram så ska man göra det, säger hon.

Hur mår du idag?

– Jag tror att jag mår som många som har adhd. För mig innebär adhd stora kontraster. Somliga dagar är jag mitt uppe i allt och i mitt esse, andra dagar mår jag dåligt och ligger under täcket. Jag har dock blivit bättre på att planera. Om jag presterar på 300 procent ett par dagar så vet jag att jag några dagar senare behöver ta det lugnare.