En vardagsmorgon i mars. Klockan är strax efter nio och på Södermalm i Stockholm närmar sig den sedvanliga rusningen sitt slut. I ett mötesrum i en trevåningsfastighet på Götgatan sitter ett tjugotal personer och några handledare och går igenom för- och eftermiddagens uppgifter. Snart inleds arbetet på kontoret respektive i köket. Verksamheten heter Fountain House Stockholm och tillhandahåller arbetslivsinriktad rehabilitering och återhämtning för vuxna med psykisk ohälsa. En av handledarna är Oskar Jeremias. Han har tidigare bland annat jobbat inom skolan med barn som har neuropsykiatriska diagnoser, men sedan tre år tillbaka är han anställd inom Fontänhuset. Deltagarna – eller medlemmarna, som de också kallas – hittar till verksamheten på olika sätt. Somliga söker upp den på egen hand medan andra kommer via exempelvis Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. De börjar med att gå en introduktion för att bekanta sig med verksamheten. Därefter får de ett medlemskap, vilket är frivilligt, kostnadsfritt och utan tidsbegränsning.
– De som kommer hit mår dåligt på olika sätt. De är ofta socialt isolerade och söker någon typ av sysselsättning. Andra kan ha drabbats av utbrändhet och behöver någonstans att mellanlanda innan de återgår till arbete, säger Oskar Jeremias.
Förra året var det totalt 210 medlemmar – varav en del med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – som besökte Fontänhuset i Stockholm, vars verksamhet finansieras av Stockholms stad och Socialstyrelsen. Huset har öppet varje vardag och den bärande idén bakom den arbetsinriktade rehabiliteringen är att medlemmarna ska bidra till att driva verksamheten på vardaglig basis. Med andra ord: Verksamheten skulle inte ”gå runt” utan medlemmarnas insatser.
– När man kommer hit ska man känna att man gör en insats för sig själv och för andra medlemmar. Man hjälper till att driva huset och hjälper sig själv på samma gång.
Två gånger om dagen hålls enhetsmöten och därefter delas medlemmarna upp i två grupper. Köksenheten kan exempelvis ägna sig åt att förbereda lunchen och andra måltider, medan kontorsenheten sysslar med olika administrativa uppgifter – däribland att svara på mejl, bemanna receptionen eller göra dagsprogram och informationsmaterial. Deltagarna väljer själva i vilken omfattning de vill medverka, beroende på deras dagsform och förmåga.
– Det finns en bredd av uppgifter som medlemmarna kan välja mellan utifrån intresse eller ork för dagen. Vi stöttar nya medlemmar att lära sig uppgifterna i egen takt. Hos oss är tanken att de ska utveckla olika arbetsförmågor och återfå sitt självförtroende. Men det handlar också om att känna gemenskap, träffa nya människor och återfå sin självkänsla på det sättet, säger Oskar Jeremias.
Allt började i USA
På bakgården intill fastigheten fanns en fontän. Det var så huset kom att kallas Fontänhuset, eller Fountainhouse. Året var 1948 och platsen New York. Självhjälpsgruppen We are not alone (Vi är inte ensamma) hade startats några år tidigare av personer vars gemensamma nämnare var att de hade genomgått behandling för psykisk ohälsa vid Rockland State Hospital. Målet med gruppen var att hitta på aktiviteter och stötta varandra i den vardagliga kampen för ett bättre liv efter tiden inom vården. De hade träffats regelbundet, men det var år 1948 som de genom sponsorer fick möjlighet att starta upp ett eget klubbhus mitt i den amerikanska staden. De följande årtiondena kom Fontänhusmodellen att utvecklas och även spridas internationellt. 1980 etablerades konceptet i Sverige. Författaren och radioprogramledaren Lis Asklund hade gjort dokumentären Istället för sjukhus om Fontänhusverksamheten i New York, som sändes på SVT. Efter det fick hon finansiering för att öppna landets första Fontänshus på Götgatan 38 i centrala Stockholm, där det fortfarande ligger. Sedan dess har det öppnat ytterligare elva klubbhus runt om i landet.
– Vi ingår i en världsomspännande organisation och måste uppfylla vissa riktlinjer för att få kallas Fontänhus. Bland annat att vi inte får ha stängt mer än två dagar i rad, eftersom det är viktigt för våra medlemmar att bryta isoleringen, säger Oskar Jeremias.
Övergångsanställningar
Filosofin bakom Fontänhuset är att medlemmarna ska få återhämta sig i egen takt. Det innebär att somliga kan besöka och vara delaktig i verksamheten i flera år, medan andra stannar kortare perioder. Fontänhuset i Stockholm bidrar även med stöd ifall en person vill komma ut i arbete, studier eller praktik. De erbjuder bland annat så kallade övergångsanställningar i samarbete med en arbetsgivare. Det innebär att medlemmen får testa att jobba med lokalvård i 6-9 månader – mot avtalsenlig lön. Arbetet sker några timmar i veckan och syftet är att medlemmen ska få pröva på att jobba under trygga former. Om man har en dålig dag, så är det en annan medlem eller handledare på Fontänhuset som utför jobbet den dagen. Det fungerar som garanti gentemot arbetsgivaren.
– För personer som länge har varit borta från arbetsmarknaden är övergångsanställningen ett stort och utvecklande steg. Man kanske har tänkt att man aldrig kommer att få ett jobb igen, säger Oskar Jeremias.
”Fontänhuset finns kvar”
Tracy Uren, som är diagnostiserad med Aspergers syndrom, blev medlem på Fontänhuset i Stockholm för tolv år sedan när hon var sjukskriven. Hon saknade struktur i tillvaron och behövde en sysselsättning. Idag har hon en deltidsanställning, men fortsätter att engagera sig i Fontänhusets dagliga aktiviteter. Sedan hon blev medlem har hon utvecklats på ett personligt plan, berättar hon. Hon har lärt sig att hon har styrkor och att hon ska fokusera på dem. Hon har skaffat sig vänner och lärt sig att våga testa nya saker. Hon har hållit i olika kurser inom Fontänhuset, varit vice ordförande i den europeiska fontänhusorganisationen och genom detta deltagit i internationella konferenser – saker som hon tidigare inte ens hade tänkt på.
– Fontänhuset är en bra utgångspunkt för att förstå vad man vill göra och hitta en riktning. En fördel är också att Fontänhuset finns kvar där om man kommer tillbaka, säger Tracy Uren.
Vill nå ut till fler unga vuxna
Antalet medlemmar som besöker Fontänhuset i Stockholm varierar från dag till dag. Det innebär att det kontinuerligt strömmar folk genom huset, och dessutom kan arbetsuppgifterna skifta. Finns det då en risk för att miljön kan vara för bullrig för personer med neuropsykiatriska diagnoser, eftersom verksamheten riktar sig generellt till dem med psykisk ohälsa? Oskar Jeremias säger att det funkar bra för somliga medan andra har ett större behov av struktur och stöd än vad verksamheten kan erbjuda.
– Vi anpassar oss efter de individer som kommer, men inom ramarna för vår modell. Det som är bra är att vi har en introduktionsperiod där individen kan känna efter om vår verksamhet är rätt ställe att vara på.
Hur ska ni utveckla Fontänhuset i framtiden?
– Just nu arbetar vi för att nå ut till fler unga vuxna och få en jämnare åldersfördelning på huset. Vi har också en ny riktlinje som handlar om välmående där vi pratar om kost och hälsa och försöker hitta former för hur vi kan stötta medlemmarna kring detta, säger Oskar Jeremias.
Fountain House Stockholm riktar sig till personer mellan 18 och 65 år som lever med psykisk ohälsa, i hela Stockholmsområdet. Medlemmarna får arbeta antingen på kontors- eller köksenheten och därigenom bidra till den dagliga driften av verksamheten. Fontänhuset arrangerar även sociala aktiviteter flera kvällar i veckan, samt på veckoslut och högtider. Verksamheten erbjuder också stöd till medlemmar som vill komma ut i arbete, studier eller praktik. Fontänhuset i Stockholm ingår i Sveriges Fontänhus Riksförbund.
Läs mer om Fontänhusmodellen: http://www.sverigesfontanhus.se/
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Brett spektrum inom autism och fler autismdiagnoser väcker debatt
- Så här funkar WISC-testet
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Så fungerar adhd-medicin
- Psykiatrin förändrar synen på autism och adhd
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Sonens autismdiagnos inspirerade kritikerhyllat album