En mammas kamp för sin son

Jenny Lexhed är författare till boken Det räcker inte med kärlek: en mammas kamp för sin son. Jenny och hennes make är i färd med att bygga upp sin familj och sitt företag när de möts av beskedet att deras äldste son har autism. Kommer han någonsin lära sig att prata? Jenny kastas mellan hopp och förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa sonen gör henne alltmer desperat och historien tar en dramatisk vändning när Jenny drabbas av en utmattningspsykos och blir tvångsintagen på en psykiatrisk avdelning. Där påbörjas resan tillbaka till att bli frisk och komma hem till sonen som så väl behöver henne.

”Det räcker inte med kärlek” – Vad är det mer som behövs?
– Kärleken är fundamentet och jag älskar min son av hela mitt hjärta! Jag känner att som mamma till ett barn med autism räcker det inte med kärlek för att kunna nå fram och vägleda honom i livet utan jag behöver förstå hur han tänker, känner och hur han lär sig. Vid autism har man ett annorlunda sätt att ta in, bearbeta och tolka information. Det gör att man har svårt med socialt samspel och ömsesidig kommunikation. När vår son var liten fick han ofta oförklarliga utbrott, var svår att trösta och nå fram till. Han kunde inte koncentrera sig och fladdrade runt. Ju mer kunskap jag fick om autism och hur min son fungerar och reagerar i olika situationer desto bättre kunde jag bemöta honom och hjälpa honom och desto tryggare blev jag som mamma.

Vad skulle du vilja säga till dig själv, om du nu hade kunnat prata med dig själv när du fick beskedet om att din son har autism?
– När man får reda på att ens barn har autism så hamnar man som förälder i kris. Först inträder chocken, sen reagerar man, därefter börjar man bearbeta och försöker hitta ett nytt sätt att förhålla sig till situationen och livet. I början var det en akut sorg och jag var väldigt ledsen. Med tiden går det lättare, men sorgen över att min son har ett funktionshinder finns alltid kvar. Han är en glad och harmonisk kille som trivs med livet, men han kommer aldrig kunna leva ett lika självständigt liv som hans syskon kommer att kunna, utan han kommer alltid att vara beroende av andra på olika sätt, vilket gör honom ofri och det gör mig ledsen, men också rädd. Livet förändras när man får ett barn med funktionshinder och det gäller att ha en optimistisk syn och finna lösningar.

Om du visste det du vet idag – hade du gjort något annorlunda?
– Jag vet inte. Jag tror de flesta föräldrar som har barn med funktionshinder har dåligt samvete för man kan alltid göra mer. Och vilken väg är rätt? Det är aldrig enkelt. Jag ser inte bakåt och ångrar saker utan fokuserar hellre på nuet och framåt.

Vad vill du säga till andra föräldrar vars barn just fått en diagnos?
– Lär dig om autism, sök stöd och träning för ditt barn, ta hjälp av släkt och vänner, prata med andra föräldrar som befinner sig i samma situation och dela erfarenheter, ibland kan det vara bra att prata med en psykolog. Jobba ihop som ett team med din partner och hjälps åt. Se till att ha tid för dig själv och finn balans för annars kommer du inte att orka. I början blir det mycket fokus på barnet som behöver extra stöd och syskon kan komma i skymundan. Viktigt att se dem och berätta på ett sätt så att de förstår. Livet blir annorlunda men kan bli bra ändå!