Psykiatrin förändrar synen på autism och adhd

Det går det inte att se om någon har adhd eller autism. Till skillnad från många kroppsliga tillstånd går det inte heller att ta ett blodprov för att få ett svar. För att ställa en diagnos om neuropsykiatriska funktionshinder tittar man i stället på hur en individ beter sig och vad hen själv upplever.

För att behandlare i psykiatrin ska kunna ställa diagnos använder man skriften Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, eller DSM. Där står alla krav som ska vara uppfyllda för att man ska få en viss diagnos.

– Den brukar ofta kallas för psykiatrins bibel, det är en samling av alla psykiatriska diagnoser och de kriterier som krävs för att uppfylla diagnoserna. Den ger oss som jobbar inom psykiatrin ett gemensamt språk och möjlighet att ställa diagnoser på samma sätt.

Så säger Adam Helles som är psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin i Gävle och som dessutom forskar om autism. I sitt arbete utreder han patienter och sätter en diagnos på den som uppfyller kriterierna för bland annat adhd och autism. Målet med att sätta en diagnos är att människor ska få den hjälp och det stöd de har rätt till.

2013 kom en ny version av psykiatribibeln ut. Den kallas DSM-5 och håller långsamt på att införlivas i den svenska vården. 2018 kommer man troligen utgå enbart från de nya kriterierna vid diagnosticerande.
 

– Vilka blir de största skillnaderna för autism framöver?
– Det är ett helt nytt tänk. Man har gått från fyra olika diagnoser till en enda: autismspektrumtillstånd, sammanfattar han.

De fyra tidigare separata diagnoserna hette autism, aspergers syndrom, disintegrativ störning hos barn och atypisk autism. Att de slås samman beror på att kunskapsläget förändrats till följd av ny forskning.

– De senaste 10–15 årens forskning har visat att vi med de gamla kriterierna klarar att hitta dem som ligger inom autismspektrat, men vilken av de fyra diagnoserna man sätter är lite för slumpmässigt för att man ska vara nöjd med det.

Till exempel nämner Adam Helles att det tidigare varit svårt att skilja på Aspergers syndrom och högfungerande autism. Eftersom kriterierna varit så oklara har valet av diagnos ibland skett godtyckligt.

– Huruvida man satt diagnosen aspergers syndrom eller autism har inte haft så mycket med patienten att göra, utan har i stället handlat om vad en viss läkare eller psykolog föredrar.

Så långt menar Adam Helles att förändringarna är av godo. De fyra tidigare diagnoserna har fler likheter än olikheter, och det finns därför ingen poäng i att hålla isär dem.

Redan satt diagnos blir kvar
En följd av sammanslagningen är att aspergers syndrom försvinner. Det är dock inget att vara orolig för ifall man redan har en diagnos.

– Alla förändringarna gäller hur man ställer nya diagnoser. Folk kommer inte bli av med sin diagnos ifall man redan har en, säger Adam Helles.

Enligt Adam Helles kan förändringen ändå påverka den som redan har diagnosen, fast på ett annat sätt. När begreppet aspergers blir mindre vanligt kan det bli svårare för gruppen som idag identifierar sig med etiketten.

– Förändringen på det sociala planet pratar vi för lite om. Det är en stor community, aspie-världen. Där finns en empowermentrörelse, där man poängterar rätten att vara på sitt sätt.

Han får medhåll av Anne Lönnermark på Autism- och Aspergersförbundet.

– Det finns en del oro för att inte hitta sitt sammanhang i det nya systemet. Många med Aspergers syndrom identifierar sig starkt med diagnosen, säger hon.

Svårare att få autismdiagnos
Det finns ytterligare en förändring i kriterierna för autismspektrumtillstånd i DSM-5 som fått kritik. Att få diagnosen autismspektrumtillstånd kommer troligen vara svårare än att få någon av de gamla diagnoserna. De flesta studier tyder på att ungefär 10–20 % av dem som idag får en av autismdiagnoserna skulle hamna utanför om man använde de nya kriterierna.

– Den som har klara svårigheter kommer få en diagnos enligt DSM-5 också, men om de är mildare är det inte säkert att man passar in, trots stor påverkan i vardagen, säger Adam Helles.

Innebär det att att vissa kan hamna bredvid och inte få den hjälp de behöver?

– Ja. Vi har inte sett konsekvenserna ännu, men risken finns.

Adhd-kriterierna finputsas
Också för adhd uppdateras kriterierna i DSM-5. Skillnaderna kommer dock vara mindre än för autismområdet.

– För adhd är det inte lika omvälvande, utan snarare finputsningar. Grundkriterierna är exakt likadana, säger Adam Helles.

De “finpustningar” som gjorts är framför allt tänkta att förenkla diagnosticering under hela livet. De tidigare kriterierna var fokuserade på barn.

– De beteendeexempel som fanns förut var i stil med att man har svårt att sitta still, och i stället hoppar runt. Det är ju sånt barn med adhd gör. För vuxna kan det snarare visa sig som en känsla av oro eller att det rycker i kroppen. I DSM-5 har man lagt in sådana exempel. Sannolikt blir det lättare för vuxna att få en adhd-diagnos och bli tagna på allvar, säger Adam Helles.