När samlande blir sjukligt - om hoarding

Impulsiva köp, svårigheter att göra sig av med föremål och slutligen ett hem fyllt med saker från golv till tak. Patologiskt samlande, samlarsyndrom eller hoarding som diagnosen numera heter, betraktades länge som en subtyp till tvångssyndrom som OCD, men är sedan ett par år tillbaka en egen diagnos.

En av dem som valt att specialisera sig på detta är Volen Ivanov, leg. psykolog och doktorand vid Karolinska Institutet i Huddinge. Han är verksam i den forskargrupp som fokuserar på tvångs- och samlarsyndrom och hur genetiska variationer kan påverka behandlingseffekten av KBT.

Han menar på att det är viktigt att skilja på olika typer av samlande. 

– Det vanliga samlandet, som vi kan kalla collecting, det är inte sjukligt på något sätt. Det kännetecknas av att det finns ett tema för det som hen samlar på. Dessutom är den här typen av samlare ofta ganska ordningsamma personer som planerar sina inköp och håller en ordning på sakerna i samlingen, säger Volen Ivanov.

Impulsivt och oorganiserat
Personer med patologiskt samlande beter sig annorlunda i sitt samlande och Volen Ivanov menar att de ofta är andra personlighetstyper. Där saknar samlandet struktur, planering och många gånger finns inget behov av föremålen de tar in i hemmet.

– En person som lider av hoarding köper saker, ofta väldigt impulsivt utan att reflektera över om de har plats, råd eller ett egentligt behov av dem. Dessutom ligger sakerna på ett väldigt oorganiserat sätt i hemmet och på ett sätt som förhindrar dem från att använda sakerna till det de är avsedda för, säger Volen Ivanov.

När prylarna hopar sig och hemmet blir allt trängre uppstår nästa problem.

– De här personerna har väldigt svårt för att göra sig av med saker och kan uppleva stor sorg och ångest när de ska slänga dem. Min erfarenhet efter att ha arbetat med människor som har hoarding är att de mår väldigt dåligt.

Förkomsten högre hos personer med NPF
Patologiskt samlande har visat sig vara ett relativt vanligt tillstånd som förekommer hos cirka 2–6 procent av befolkningen, och som ibland får katastrofala konsekvenser för dem som drabbas, exempelvis social isolering, familjekonflikter och vräkningar. Hos personer med NPF är problematiken vanligare än hos den övriga befolkningen. Forskning har visat att hoarding kan vara upp till tio gånger vanligare bland personer med autismspektrumstörning. Det förekommer också i högre grad hos personer med adhd och add.

– Även hos den som inte har add eller adhd finns det svårigheter att organisera och planera om hen lider av hoarding. Det bidrar definitivt till att de införskaffar för mycket saker och sen handhar sakerna på ett desorganiserat sätt. Så det är tänkbart att personer med hoarding disponerar vissa typer av gener som även personer med adhd eller add har och därför har större anlag för att utveckla det här. Sedan vet vi inte hur interaktionen sker men vi vet att även miljöfaktorer har betydelse, säger Volen Ivanov.

– Vad är kännetecknen för att en person har eller håller på att utveckla det här beteendet?

– Om det ständigt kommer in nya saker och ingenting kommer ut, eller om det blir väldigt starka reaktioner när det ska slängas saker. Men också rent konkret, när hemmet börjar bli fullt och att man inte kan använda sig av hemmet så är beteendet på väg att gå för långt.

– Finns det barn som har hoarding disorder?

– Vi kan se dragen hos barn, men barnen utvecklar inte överfulla rum och det tar ofta ganska lång tid innan diagnosen, utifrån rådande diagnoskriterier, kan sättas. Det är först i trettioårsåldern som man kan se att hemmet börjar bli överbelamrat.

Behandlas med KBT
Det finns hjälp att få om man har svårt att komma ur sitt problematiska samlande.

– För första gången i Sverige kan man få väldigt strukturerad KBT som visat sig lovande. Alla blir inte helt friska efter behandling men merparten mår bättre och upplever att deras funktion i vardagen förbättrats. Den kan du få via Karolinska Institutet i Stockholm, där du kan gå i gruppbehandling, säger Volen Ivanov.