Fler autismdiagnoser betyder inte att autism blivit vanligare

Antalet diagnoser för autismspektrumstörning har under det senaste decenniet ökat från en halv procent i början på 2000-talet till över 2 procent under 2014.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu studerat ökningen närmare för att undersöka om den faktiskt speglar en ökning av de symptom som diagnosen baseras på.

För att kunna svara på frågan har forskarna använt två databaser. Den ena ett patientregister som samlar alla individer födda i Sverige mellan 1993 och 2002, totalt 1 078 975 personer. Den andra en pågående tvillingstudie med totalt 19 993 individer födda under samma tid.

Efter att ha mätt förekomsten av autismspektrumstörning i patientregistret genomfördes intervjuer med föräldrarna till de 19 993 barnen i tvillingstudien. Frågorna hämtades från ett instrument utprovat för att mäta autismspektrumstörningar där föräldern tillfrågas om förekomsten och allvarlighetsgraden av olika symptom.

Resultaten från studien, som publiceras i ansedda British Medical Journal, visar att även om förekomsten av autism ökade för varje år i patientregistret, var symtomen i tvillingstudien under samma tioårsperiod konstanta.

– Det innebär att prevalensökningen av autismspektrumstörningar inte speglas av en ökning av autismsymptomen. Med andra ord är symptomen inte vanligare i befolkningen idag jämfört med för tio år sedan, säger professor Christopher Gillberg vid Sahlgrenska akademin i ett pressmeddelande från Göteborgs universitet.

Förklaringen till de ökande antalet diagnoserna kan enligt forskarna sannolikt förklaras med tre faktorer: att de diagnostiska kriterierna har breddats, att allt fler söker hjälp och att den professionella kunskapen om autismspektrumstörningar har ökat.

– Detta resultat visar att det är administrativa snarare än etiologiska förändringar som ligger bakom den rapporterade ökningen, säger Christopher Gillberg.