Biederman: "Vi måste ta adhd på allvar"

Joseph Biederman brukar kallas världens främste barnpsykiater. Förutom professuren på anrika Harvard University är han också ansvarig för den medicinska forskningen om adhd hos barn och vuxna på Massachusetts General Hospital.

Joseph Biederman säger att cirka fem procent av världens befolkning lider av adhd. I hans hemland USA är det betydligt fler som får diagnosen än i Sverige. Men det är ändå långt färre än antalet drabbade, särskilt när det gäller vuxna.

– Jag tror att mycket få vuxna känner till det. Det saknas utbildning och kunskap inom psykiatrin och medicinen. Och användandet av mediciner som centralstimulerande preparat, gör läkarna obekväma i största allmänhet, säger Joseph Biederman.

Ofta talas det om nackdelarna med medicinerna, biverkningarna.
– Nej, nej, det där är en myt. Det bästa när man är okunnig om en sjukdom eller behandling är att demonisera: Att säga att diagnosen och behandlingen är löjlig, ingen har det. Jag behöver inte lära mig något om det, det är inte mitt problem. Så när någon kommer och berättar att de har det här problemet, säger man att du har inget, du är bara en narkoman som vill ha medicin från mig, säger han.

– Biverkningarna från normal användning, som i klinisk praktik, är verkligen små jämfört med annan medicinsk behandling som har en hel del biverkningar, men som läkare inte drar sig för att använda. Mediciner för cancer är mycket giftiga, men ingen kommer att säga; vi kommer inte använda dem eftersom du kommer att få nervskador av medicinen. Här är biverkningar mycket välkända, och medicinerna har funnits i 70 – 80 år. De har verkligen stått sig genom åren, säger Joseph Biederman.

– Vad tycker du är lösningen på problemet?
– Utbildning. En del av min insats är att dokumentera att adhd förstör folks liv och är ett allvarligt problem. Vi har data som visar att alla kardiovaskulära riskfaktorer är höga vid adhd. Så adhd kan förkorta ditt liv, och inte bara ge dig problem med familjen och arbetet.

– Jag styrker i min forskning att adhd är en mycket allvarlig sjukdom som är lokaliserad i hjärnan, att gener är ansvariga. Om vi inte uppmärksammar den så kommer den att förstöra barnets liv, och därigenom också vuxenlivet. För att de inte klarar den skolgång de har möjlighet till baserat på sina intellektuella förmågor. Vi har beräknat att du hamnar i en lägre samhällsklass på grund av adhd, och får en lägre inkomst.

– Det här handlar inte om småsaker. Personer med adhd förlorar jobbet, de tjänar sämre och de blir inte befordrade. adhd innebär en hel del mycket svåra problem för de drabbade. Och de anklagas för att vara lata och inkompetenta, säger Joseph Biederman.

Han berättar om en grupp vuxna som har ännu svårare att få rätt hjälp än de med klassiska symtom på adhd. Det är de som har vuxit upp med ett välfungerande stöd från familj och skola.

Joseph Biederman liknar det vid en byggnadsställning som håller uppe en fasad. När stödet försvinner rasar allt. Kanske föräldrar och skola har varit väldigt bra på att hjälpa och hålla ordning på barnet med adhd, så att det är först i vuxenlivet som problemen framträder. Då kan det vara svårt att få hjälp.

– Även bland dem som har de klassiska symtomen, så är de flesta inte diagnostiserade. Men det finns ytterligare en grupp som är oklassificerbar för att symtomen debuterat efter tolv års ålder. Diagnoskriterierna kräver symtomdebut före tolv år. Så om din debut är vid 18 till exempel, så har du inget tekniskt sett, men är likväl drabbad.

– En del som har provat medicin känner att det inte har hjälpt dem, och att biverkningarna varit för stora. Vad vill du säga till dem?
– Jag förundras alltid över detta. Om du går till tandläkaren och det blir problem med en lagning – drar du då slutsatsen att du aldrig mer ska gå till tandläkaren? Låt mig ge ett ännu dummare exempel: Låt oss säga att du hade en infektion och fick antibiotika som gav dig en fruktansvärd diarré. Drar du då slutsatsen att du aldrig mer kommer att ta antibiotika? När du får biverkningar så kan du byta medicin, ändra dosering, tidpunkten när du tar medicinen, det finns alla sorters möjligheter, säger Joseph Biederman.

– Jag kan bara säga att behandlingen inte är universell. Det finns ingen behandling som man känner till, för vad som helst, som fungerar på 100 procent av patienterna. Det är en självklarhet. Men det finns tillräckligt med alternativ för att vi ska kunna erbjuda en massa människor någon vinst. Och jag tror att även om vinsten inte är fullständig, är vissa fördelar mycket bättre än inga alls.

Under intervjun uttrycker Joseph Biederman även kritik mot medierapporteringen och menar att den intar en fördomsfull position mot läkemedelsbranschen och att de målar upp en bild av den som bara ute efter att tjäna pengar.

Själv menar han att medicinen i första hand syftar till att behandla adhd och att pengarna är en konsekvens av att behandlingen faktiskt fungerar för många.

– Folk får de här medicinerna för att de förändrar deras liv. Naturligtvis kommer det att finnas människor som säger att det var fel för dem, då är det inte så mycket jag kan göra än att säga att det finns andra läkemedel. Men oftast säger människor som har blivit hjälpta att det förändrade deras liv. Som alldeles nyss när en kvinna berättade för mig att hennes äktenskap var på väg att spricka och att hon var på väg att få sparken från jobbet. Hon fick behandling och mår bra idag, säger Joseph Biederman.

– En del menar ju att deras ADHD är en del av dem och att det inte är rättvist att de ska behöva medicinera för att passa in i samhället?
– Jag håller inte med. ADHD är en sjukdom, det är ett tillstånd, inte en del av din personlighet som du hade oturen att få. Du kan bestämma dig för att inte behandla det, det är ditt val. Men det är inte bra för dig. Jag brukar ha samma diskussion med människor som har kronisk depression: Jag är van vid att vara deprimerad. Jaha, njut av det då. Om du gillar det så vad kan jag göra?

En del människor kallar det till och med en superkraft?
– Nej, jag tror att det är en del av den fördomsfulla synen på att detta inte är en sjukdom, utan att det är en del av dig. Det är det inte, det är en funktionsnedsättning.
Om du inte ser bra, så är det kanske en del av dig, men det är bättre för dig att ha glasögon. Om du vägrar att använda glasögon för att du tycker att det stör din självbild, då är det ditt val. Jag tycker inte att det är ett sunt val.

Behöver vi diagnostisera mer eller mindre?
– Jag anser att vi måste göra ett bra jobb i att diagnostisera vad som förtjänar att bli diagnostiserat. Det är inte som att jag bryter mig in i folks vardagsrum och kidnappar deras barn för att ta dem till mitt kontor. Men jag tror att när någon knackar på min dörr och berättar sin historia, då behöver jag lyssna, på samma sätt som jag lyssnar på någon som har diabetes eller högt blodtryck. Jag kan bara säga att antalet diagnoser är långt färre än hur många som är drabbade. Det innebär att en hel del människor fortfarande saknar diagnos, särskilt flickor, säger Joseph Biederman.