”Jag ser stiftelsen som mitt livs kall”

Måns Möller är för gemene man känd som komiker i tv-program som Cirkus Möller, Time Out och Extra! Extra!. Men i maj 2015, hamnade han i strålkastarljuset av en annan anledning. Han hade bestämt sig för att korsa USA. Från kust till kust. På cykel.

Som sällskap hade han före detta landslagstränaren i längdskidor Christer Skog och cyklisten Björn Gebenius. Programledaren Agneta Sjödin skulle också varit med, men råkade ut för en olycka strax innan avfärd.

Äventyret – 420 mil på 24 dagar – hade som syfte att skramla pengar till Måns Möllers nystartade stiftelse. C2C4Autism, som i dagarna bytte namn till Viggo Foundation, stöttar idrottsföreningar för barn med autismspektrumtillstånd och adhd.

USA-resan uppmärksammades bland annat i TV4:s Nyhetsmorgon och drog in närmare 600 000 kronor genom bidrag från företag och privatpersoner.

– Jag hade tre mål när jag startade stiftelsen: att Viggo skulle få en kompis, att han skulle bli bjuden på minst ett kalas och att han skulle börja med en idrottsaktivitet. Nu har vi nått alla tre, säger Måns Möller när vi hörs på telefon en vecka före Vasaloppet som han tränar inför för fullt.

En livskris
Måns Möller var mitt uppe i en fartfylld komikerkarriär när han 2008, fick beskedet. Hans tvåårige son Viggo hade autism och utvecklingsstörning. Plötsligt ställdes livet på ända och han lade ner flera av sina tv-uppdrag.

– För mig blev diagnosen en livskris och det har varit en tuff resa. Men nu känner jag mig så privilegierad över att Viggo är med i ett idrottslag, får åka på läger och träffa kompisar. Vårt liv nu hänger på Team Total och jag vill ge fler barn det vi har fått.

Team Total är föreningen Huddinge Alpins slalomlag för barn och ungdomar som, likt Viggo, har en NPF-diagnos. Det är ideella föreningar som denna som kan söka pengar från Viggo Foundation. I dagsläget har sex föreningar ute i landet beviljats bidrag för sina verksamheter.

– Många av de här barnen blir hemmasittare, har inga vänner och får till slut dålig hälsa. För dem är det jätteviktigt att komma ut och röra på sig. Genom Team Total får ungdomarna riktiga slalomtränare. De ska inte ha sämre tränare bara för att de har funktionshinder. De ska ha samma förutsättningar till utveckling som andra barn.

Årets mål: 1 miljon
Måns Möller tillhör de som tror att det är nyttigt för barn med funktionsnedsättningar att ibland ha lite krav på sig. I början ville Viggo inte alls åka slalom, men nu tjatar han om när nästa aktivitet med Team Total ska bli av och gråter när de ska åka hem från backen. Innan Måns Möller startade stiftelsen letade han efter möjligheter för Viggo att idrotta i kommunens regi, men upplevde att det aldrig fanns något som passade hans behov. Det var så tanken om att starta något eget väcktes.

Än så länge har Viggo Foundation samlat in totalt 830 000 kronor och Måns har lovat att de ska komma upp i en miljon till nästa år. För att få uppmärksamhet kring stiftelsen och på så sätt dra in mer pengar ska han åka Vasaloppet och har redan börjat träna inför ett nytt cykeläventyr till våren.

– Det finns hur många projekt som helst ute i landet som skulle kunna starta om de fick pengar. Ju mer resurser de här föreningarna får, desto fler barn kan de ta emot. Jag skulle vilja utforma en modell för att starta sådana här föreningar i alla Sveriges kommuner. Det är min livsvision, men det är som med kärnkraften; jag har inget slutdatum för när det ska ske, vi bara kör.

Vad betyder det för dig personligen att driva den här stiftelsen?
– Ju mer jag får insyn i den här världen desto mer inser jag hur många som gör så mycket mer än jag. Men jag försöker använda den medieuppmärksamhet som jag har till något bra. Jag hade inte kunnat sova om jag inte gjort någonting.

Den känslan som kommer när föräldrar ringer och gråter i telefonen, eller skickar långa handskrivna brev och tackar för det vi gör, den är svår att slå.

Hur mycket tid tar stiftelsen från ditt vanliga jobb som komiker?
– Det går i perioder, men man kan säga att jag jobbar halvtid. Jag hoppas på att få igång en bättre struktur och vi har förstärkning på väg in. Stiftelsen får inte bli ett ok för de som arbetar med den.

Har det känts som ett ok för dig?
– Det har absolut varit några sömnlösa nätter, framförallt innan jag hade formulerat vad jag ville med stiftelsen. Bara att få in ansökan till Arvsfonden var ett jättejobb. Lika kul som det är när föräldrar ringer och gråter av glädje, lika mycket hatar jag att sitta med Excelark. Den administrativa biten hoppas jag kunna lägga bort så småningom.

Vad tänker du om din delaktighet i stiftelsen ur ett längre perspektiv?
– Jag brinner för det här och ser stiftelsen som mitt livskall. Men jag vill också knyta an nya ambassadörer – jag lär inte cykla över USA när jag är 75 år.