"Det handlar inte bara om ett par bokstäver, utan om att leva med det här 24/7"

Under sitt sista gymnasieår, för fem år sedan, skrev Shanthi Rydwall Menon, 24, ”Kan jag få din uppmärksamhet, tack! (för jag har ingen själv)” en självutlämnande enmansföreställning där hon och hennes adhd-diagnos fick ta plats på scen.

– Min diagnos hade skapat många svårigheter och hjärnspöken för mig och jag hade en väldigt jobbig skoltid med mycket utanförskap. Jag ville ta revansch på den skoltid jag aldrig fick, säger Shanthi Rydwall Menon.

På fredag sätter hon upp föreställningen på Smedjan i Stockholm en sista gång. Hon beskriver den som ”energisk, fartfylld med väldigt mycket humor” och lite som att ”Kolla in i Shanthis huvud och se vad som händer där”.

"Det mest nakna jag gjort"
Föreställningen har hon spelat upp för skolor, missbrukarcentrum, ungdomsgrupper, fritidsgårdar och skolledningar samt två teatrar för allmän publik spritt över de senaste fyra åren. Nyttig erfarenhet som gjort henne mer avslappnad på scen. Annat var det första gången hon satte upp den.

– Jag var väldigt nervös att framföra den för nära vänner och familj och föräldrar. Det blir en helt annan sak att visa en annan sida av sig själv för människor som ändå känner en. Den är också det mest nakna jag har gjort och väldigt ren överlag. Det är jag, en scen och en text jag skrivit.

Bakgrunden till hennes adhd-diagnos är en historia i sig. Hon fick diagnosen redan vid fem års ålder. Men själv fick hon inte reda på att hon har adhd förrän långt senare.

– Det här var under 90-talet och adhd var något väldigt ovanligt. Jag har alltid haft väldigt svårt att koncentrera mig och var väldigt impulsiv och hyperaktiv. När jag sedan blev 14, berättade mina föräldrar för mig att ”… det är för att du har de här svårigheterna och den här diagnosen” och det underlättade väldigt mycket för mig att de berättade det.

Självförtroendet har sviktat
Trots det tog det ett tag för Shanthi Rydwall Menon att faktiskt förstå innebörden av diagnosen. Hon menar att den gängse uppfattningen är allt för torftig i sin beskrivning av adhd och dess problematik.

– Det är inte bara en etikett och det handlar inte bara om ett par bokstäver, utan om att leva med det här 24/7. Jag är så här både före, under och efter föreställningen och jag tackar mina föräldrar varje dag för att de har stått ut med mig under alla år.

I och med många och starka känslor har självförtroendet gått upp och ner genom åren.

– Det kan gå upp och ned på bara tio minuter och det kan vara väldigt uttröttande. Främst har jag hanterat det här med motion; genom träning och rörelser och jag har dansat sedan jag var 15 år.

Shanti Rydwall Menon försökt omge sig med människor som varit bra för henne och hon är medveten om att hon har ett ”väldigt stormigt känsloliv”.

– Det har också vuxit sig starkare med åren och jag har fått hitta andra verktyg för att försöka ventilera, exempelvis ståuppkomik. 

Komik som självförsvar
Att Shanthi Rydwall Menon gled in på komik och imitationer från början beskriver hon som ett sätt att skydda sig under skolgången. Ett skydd mot upplevt utanförskap i skolan och hon beskriver sig själv som klassens clown under mellanstadiet. Och drömde om att bli skådespelare.

– Det blev min räddning att jag kunde härma någon, för då blev allt bra igen och då fick jag vara med. Annars fick jag inte det. Men det var nog först i högstadiet som jag började fundera över om det här borde vara någonting att satsa på.

Att satsa på det man tycker är roligt eller är bra på är också hennes råd till andra som har adhd.

– Det gäller att hitta något som man brinner för! Om det är bollsporter eller måla eller rida eller om det är att åka inlines eller dansa magdans. Vissa kan säkert bli duktiga säljare om de satsar på det och andra kanske håller på med ståuppkomik. Då blir man nog väldigt triggad av det och har man möjlighet så kanske man kan delegera bort saker som man har svårt för eller tycker är jobbigt. Vill man något tillräckligt mycket så handlar det bara om att göra allt man kan för att ta vara på det.

Sista föreställningen
För Shanthi Rydwall Menon ledde satsningen till en komikerkarriär, medverkande i radio och tv och en egenskriven föreställning. Som nu alltså spelas för sista gången imorgon, fredagen den 11 december.

– På ett sätt känns det sorgligt att det är sista gången, men också bra. Det är som att släppa iväg sitt barn ut i livet när hen har blivit myndig. Jag har jobbat med och varit väldigt nära den under lång tid, samtidigt skrev jag den för flera år sedan och då var jag i en fas i mitt liv och nu är jag i en annan.