”Jag hade en känsla av att jag aldrig någonsin skulle kunna bli glad igen”

Nu visas andra säsongen av programmet ”Vänligen Lars Lerin” i SVT och i kvällens program, som visas i SVT1 klockan 21, träffar konstnären Lars Lerin författaren Barbro Lindgren, som har skrivit populära böcker som ”Loranga, Masarin och Dartanjang” och böckerna om Max. 

Barbro Lindgren berättar i programmet om hur hon alltid har haft ett stort behov av frihet och tyckte att skolan kändes som ett fängelse.

– Det var inte lätt. Jag fick magkatarr direkt, och senare depression, säger hon i programmet.

En dag kunde hon inte ta sig iväg till skolan på morgonen och blev hemma under flera månader. Hon blev alltså vad vi i dag pratar om som ”hemmasittare”, en elev med långvarig skolfrånvaro.

– När jag låg hemma och inte kunde gå i skolan läste jag mycket. Spännande böcker som inte alls hade med min verklighet att göra. Gardinerna var fördragna eftersom jag inte orkade se när klasskamraterna gick förbi. Jag hade en känsla av att jag aldrig någonsin skulle kunna bli glad igen. Att jag aldrig skulle skratta. Det var jag övertygad om.

Men det kom en vändning. Barbro Lindgren har även i tidigare intervjuer berört ämnet och i ”Söndagsintervjun” i P1 berättar hon om hur hon fick hjälp av sin mamma, en psykolog och en lärare som bemötte henne bra. Efter psykologbesöket började hon tillsammans med sin mamma öva på att gå ut mer. Så småningom närmade de sig skolgården och en dag gick de in i skolan till Barbros lärare.

– Det var en väldigt bra magister som sa att jag fick gå hem igen precis när jag ville. I och med att jag kände det behövde jag inte gå hem så ofta. Då fick jag ändå en viss frihet, säger hon i ”Söndagsintervjun”.

Tiden då hon som barn blev deprimerad beskriver Barbro Lindgren också i den självbiografiska romanen ”Jättehemligt” (Karneval förlag, 2010).