Nästa artikel
-
Genrebild. I frågan om vem som drabbas av ansiktsblindhet finns en stark ärftlig komponent.
Premium Ansiktsblindhet, eller prosopagnosi, är ett relativt okänt tillstånd som kan bidra till missförstånd och krångel i vardagen. Det är välkänt att personer med autism ofta har svårt att tolka minspel, mindre känt är att uppemot en tredjedel av alla med autism har utmaningar med att minnas ansikten. Detta kan hänga ihop med att många autister lägger större vikt vid enskilda detaljer än helheten. ”Det är en fördel i vissa sammanhang, exempelvis felsökning av datorkod, men en nackdel vid ansiktsigenkänning”, säger Christian Gerlach, professor i neurovetenskap.
”Det krävs många upprepade möten för att börja känna igen människor. Jag har heller inget visuellt minne av ansikten. Till exempel kan jag inte föreställa mig min frus ansikte i mitt sinne, men jag känner ändå igen henne. Det tog mig 30 år innan jag upptäckte att folk kan föreställa sig människors ansikten i sitt sinne.” ”Jag känner igen folk på rösten och andra sekundära egenskaper (gångstil, tatueringar, etcetera) men det är fortfarande jobbigt och skrämmande ibla
Liknande innehåll
Annons
Populärt innehåll idag
- Så här funkar WISC-testet
- Hallå, känner du inte igen mig? Ansiktsblindhet vid autism
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån
- 7 lästips om den turbulenta tonårstiden
- Bygg psykologiskt kapital – en väg till bättre livskvalitet vid autism
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor