TBA i skolan – förstärk det du vill se mer av

Varför behövs en beteendeanalys i en skola?

Den kanske viktigaste uppgiften för någon med kunskap om beteendeanalys är att jobba med just beteenden. När man ser ett beteende som just ett beteende och inte en egenskap hos en elev har man kommit ett stort steg på väg. Beteenden går att förändra!

Det är lätt att uppfatta elever som inte har verktyg för att lösa situationer med socialt accepterade beteende som “jobbiga”, “provocerande” eller “ouppfostrade”.

Gör man det tenderar man att låsa sig vid det – den här eleven ÄR sådan, och det är inget att göra något åt.

När man känner maktlöshet blir den naturliga reaktionen att fly situationen (kanske skaffa ett annat jobb) eller göra sig av med problemet (“hen kan inte vara i mitt klassrum”).

Väljer man i stället att titta på problemet som ett beteende är det lättare.

Det första steget är att beskriva det problemskapande beteendet.

Om man i stället för att beskriva problemet som en egenskap “Anna bråkar och provocerar på mattelektionerna” beskriver beteendet “När Anna får en matteuppgift river hon sönder pappret” är det enklare att göra något åt problemet.

När vi vet hur problemet ser ut kan vi också mäta hur ofta det förekommer, och om det ökar eller minskar om vi förändrar något i miljön runt omkring eleven.

Vi har också kommit på vad som händer precis innan beteendet inträffar. När Anna får en matteuppgift så river hon sönder den.

På TBA-språk ser det ut så här

A – Anna får en matteuppgift.

B – River sönder den.

C – ?

“A” betyder Antecedent och är det som händer precis innan beteendet inträffar, “B” är själva beteendet och “C” är konsekvensen av beteendet, alltså det som händer precis efter att det inträffat – vad beteendet orsakar.

Som synes vet vi inte än vad C är, så vi tar oss tid att antingen observera Anna i klassrummet eller ber läraren att skriva ner vad som händer varje gång.

En konsekvens är något som vidmakthåller ett beteende, det som får det att fortsätta om det är en “bra” konsekvens för eleven och gör på sikt beteendet funktionellt.

Efter att ha sammanställt våra egna eller lärarens observationer kommer vi fram till att i 9 av 10 gånger så blir Anna ombedd att lämna klassrummet efter att hon har rivit sönder uppgiften. Det är en bra lösning för alla anser läraren. Anna slutar störa sina klasskamrater och klassens fritidsassistent brukar ha möjlighet att följa med och ge Anna något annat att göra.

Nu ser vårt beteendeparadigm ut så här:

A – Anna får en matteuppgift.

B – River sönder den.

C – Får lämna klassrummet/får något annat att göra.

Inom TBA pratar man mycket om förstärkning. Förstärkning är det som gör att en person vidmakthåller ett beteende, och ökar sannolikheten att beteendet händer igen.

Man pratar oftast om två olika sorters förstärkare, positiva och negativa. En positiv förstärkare ger något, beröm eller en belöning av något slag.

Negativa förstärkare är inte negativa i ordets egentliga mening, utan negativ i och med att den tar bort något. Det kan vara när man kliar sig (klådan försvinner), eller att man tar bort ett krav (“när du är klar med den här sidan kan du ta en tidig rast”).

Kunskap om hur förstärkningar fungerar borde vara obligatoriska i skolan, det gör att elever gör mer, vill mer och mår bra. Varje pedagogs ledord borde vara: förstärk det du vill se mer av.

Det är dock viktigt att komma ihåg att förstärkare vidmakthåller både bra och mindre bra beteenden.

Som vi såg i vårt exempel så fortsätter eleven Anna med sitt beteende att riva sönder matteuppgifter trots att läraren straffar henne genom att ta ut henne från klassrummet lektion efter lektion. Problemet är att läraren inte straffar Anna utan att hen just nu förstärker hennes beteende.

Nu tittar vi på vårt beteendeparadigm igen eftersom den inte var riktigt komplett. Ett “helt” sådant ser nämligen ut så här: Setting events – MO – A – B – C.

Beteendetermerna Setting events och MOs (motivational operations) är något mer man tar med sig in i en situation och som påverkar förekomsten av ett beteende.

Mycket förenklat kan Setting events vara något som hänt tidigare och som påverkar beteendet (om jag aldrig lärt mig något om fotboll så kan det påverka mitt beteende undvika att spela fotboll) och MO är något som påverkar värdet av en förstärkare (om jag är mycket hungrig är mat en trolig förstärkare, däremot inte om jag är proppmätt).

Om vi utifrån det observerar Annas beteende, och även kanske forskar lite i hennes bakgrund, så ser vårt beteendeparadigm nu ut så här:

Setting events - Anna har missat mycket matte under sin skolgång och verkar inte ha grundkunskaperna för att klara av nuvarande nivå.

MO – Mattelektionerna är alltid precis före lunch. Anna är troligtvis hungrig och verkar omotiverad att stanna på lektionen.

A – Anna får en matteuppgift.

B – River sönder den.

C – Får lämna klassrummet/får göra något annat.

Med vår nya kunskap om förstärkare kan vi också dra slutsatsen att Annas beteende att riva sönder matteuppgifter är negativt förstärkt. Hon får lämna lektionen, hennes beteende att förstöra uppgiften gör att hon slipper göra den. Eftersom hon inte har kunskaper för att klara av dem utan konstant misslyckas, känns det som en bra lösning för henne. (Och det är det ju, i alla fall kortsiktigt – hon slipper obehaget.)

Hur kan vi då hjälpa Anna? Här visar beteendeparadigmet vägen. För det första ska vi ligga steget före och ändra Annas förutsättningar.

Hon får lättare uppgifter och extrahjälp att bygga upp de baskunskaper hon saknar.

Vi ordnar så Anna får en frukt innan matten så att orken finns.

Vidare så är klassens resurspedagogs uppdrag nu att i stället för att vänta på Annas utbrott och sedan följa henne ut ur klassrummet, att sitta med henne, stötta och förklara samt förstärka, förstärka, förstärka. Kanske Anna får negativ förstärkning (gå till lunchen tidigare när hon gjort ett par tal, något som successivt sedan kan byggas upp till fler och fler) och/eller positiv förstärkning (ett fint klistermärke efter varje avslutat uppgift).

Alla de här sakerna skriver vi in i en beteendeplan för Anna:

Setting events - Anna får extra undervisning i matte för att komma ikapp och bygga upp sina kunskaper tillsammans med sin lärare.

MO - Extra fruktstund innan mattelektionerna.

A - Anna får en matteuppgift tillsammans med assistent. Dessa är nu speciellt anpassade för hennes nivå.

B – Anna gör uppgiften.

C – Anna får ett klistermärke och/eller tidigare lunch.

Vi fortsätter också att ta data på varje mattelektion för att se om beteendet att riva sönder uppgifter minskar. Vi kan räkna med att beteendet kanske inte försvinner direkt (ibland kan det till och med bli värre först, ett så kallat utsläckningsutbrott), men har våra observationer varit korrekta så borde mattelektionerna snart vara mycket lugnare, både för Anna och hennes lärare!

Det här var bara ett kort exempel på hur TBA kan användas till inom skolan.  Det finns många fler användningsområden, både vad det gäller problemskapande beteenden och inlärning. TBA ger struktur, det är en vetenskap att luta sig mot för att förstå varför vissa problemskapande beteenden förekommer och vad man kan göra åt dem, men först och främst en metod att få elever och pedagoger att lyckas.