Uppsving för kognitionsforskningen

Kognition är ett viktigt begrepp inom psykologi, medicin och pedagogik. Ordet kommer från det latinska begreppet cogno´sco, som kan översättas med ”lära känna med sinnen eller förstånd”. Kognition handlar om att bearbeta information. För att klara av detta behövs funktioner som varseblivning, minne, problemlösning, slutledningsförmåga, uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. När människohjärnan började utveckla kognitiva förmågor togs ett gigantiskt kliv i den mänskliga evolutionen. Det som historikerna kallar för den ”kognitiva revolutionen” inträffade troligen någon gång för cirka 70 000 år sedan, möjligen genom en genetisk mutation. Hjärnans nya egenskaper gjorde att vi plötsligt kunde föreställa oss fiktiva fenomen, samarbeta i stora grupper och planera för framtiden. På det sättet blev vi jordens mäktigaste djur.

En tredje kognitiv revolution
Även inom psykologivetenskapen talas det om en kognitiv revolution. Men då handlar det inte om någon fysiologisk utveckling i hjärnan, utan om nya sätt att förklara mänskliga beteenden. Synsättet utgår ifrån inre mentala processer, och att vi människor – inte minst barn – har olika sätt att ta in verkligheten. Detta styr i sin tur våra tankar och hur vi betraktar omgivningen. Det kognitiva perspektivet utmanade under senare hälften av 1900-talet det då rådande beteendeperspektivet. Förespråkare för beteendeperspektivet menade att vårt beteende är resultatet av inlärda mönster, som uppnås genom positiv och negativ förstärkning. Dessa tankar fanns även inom pedagogik och lärandeteori, vilket gjorde inlärningen svår för personer med (på den tiden icke-diagnostiserade) neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och kognitiva svårigheter. Just nu lever vi i något som skulle kunna beskrivas som en tredje kognitiv revolution, denna gång med neurofysiologiska förtecken. Möjligheterna att undersöka hjärnans över hundra miljarder hjärnceller, och hur de kommunicerar med varandra, har exploderat under de senaste decennierna. Nu kan man studera den levande hjärnan i arbete. Det har vänt upp och ner på många tidigare föreställningar, inte minst när det gäller kognitiva funktioner.

Nya rön möttes av stor skepsis
En av de viktigaste upptäckterna är att hjärnan är formbar. Inte nog med att forskarna har visat att nya hjärnceller och nätverk i hjärnan bildas hela livet. Numera vet vi också att det finns stora möjligheter att träna upp kognitiva förmågor, som arbetsminne, koncentration och matematisk förmåga, vilket kan vara till stor hjälp bland annat vid adhd. Dessa rön möttes av skepsis då de presenterades första gången. Kognitiva förmågor hade tidigare betraktats som ett resultatet av ett genetiskt lotteri, som inte kunde påverkas. Äldre psykologisk teori betraktade kognition i kontrast till emotion (känsloliv) och volotion (viljeliv). Med den kunskap vi har idag vet vi att alla delarna är sammanvävda, och att de påverkar varandra. Författaren Arthur Conan Doyle (1859 –1930) var uppenbarligen före sin tid då han lät sin hjälte Sherlock Holmes konstatera: ”I am a brain, Watson. The rest of me is a mere appendix.”