Alla människor blir ibland arga. Barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF, kan ha svårt att reglera sina känslor vilket kan resultera i arga utbrott. Att kontinuerligt få utbrott i skolan tar enormt med energi och ger inte eleven förutsättningar att varken klara skolarbetet eller skapa och upprätthålla relationer med andra. Långsiktigt ger det en dålig självkänsla hos barnet.
Johanna Tellrud är socialpedagog och kurator och jobbar inom Lunaverksamheterna i Stockholm. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med elever både i skola och på boenden, som är utagerande.
– Utbrott och konflikter är svårt för alla inblandade, inte minst för barnet själv. Om vi lär oss att se mönster i vad som händer runt eleven kan vi förebygga utbrott. När skolpersonal frågar mig vad de ska göra brukar jag svara att vi behöver ta reda på vad som föranlett att barnet har fått ett aggressionsutbrott. Det kommer inte bara av sig självt, det finns alltid en anledning.
I en skolmiljö måste saker göras enkelt
Johanna Tellrud använder sig av strukturerade registreringar, vilket innebär att en vuxen registrerar beteenden för att sedan göra en analys av vad som kan föranleda att barnet får ett utbrott.
– Det innebär enkelt förklarat att personalen får som uppgift att titta på när under dagen, var i miljön och med vilka som utbrotten sker.
Personalen registrerar i barnets schema i vilka situationer som dagen fungerar respektive blir för svåra. Det görs med enkla färgmarkeringar, rött för utbrott, gult för visad irritation och grönt för samarbete och nöjdhet, och med enkla kommentarer vad som händer. Efter ett par veckor syns ofta mönster i utbrott och icke fungerande situationer. Kanske är tisdagarna alltid fria från utbrott. Då kan man börja fundera över varför? Det kanske är den enda dag på veckan då det inte sker några förflyttningar.
– I en skolmiljö måste saker göras enkelt, säger Johanna Tellrud. Utifrån mönstret kan vi förbereda en schemaanpassning för att underlätta för eleven. Eleven kanske behöver träna förflyttningar stegvis innan det sker flera förflyttningar per dag.
Se till hela dagen
Johanna Tellrud menar att man måste se hela situationen för att komma åt problemet. Man kan inte bara fokusera på själva utbrottet utan se över barnets hela dag.
– En vanlig lösning i skolan är att sätta in fler insatser när något inte fungerar runt ett barn. Ofta tillsätts extra personal i klassrummet och under lektionstid, men det kanske är just i förflyttningen från klassrum till rast som resursen behövs. Är inte hela dagen kartlagd då kan insatsen bli ineffektiv eftersom den inte riktas rätt.
Lösningar i skolan får inte baseras på det som vi i skolpersonalen tycker är en enkel lösning, menar Johanna Tellrud. Men ibland går det inte att kartlägga innan insatser.
– Vi kan inte låta ett barn skada ett annat barn eller sig själv, så vissa insatser måste vi göra direkt, säger Johanna Tellrud. Men ska du hitta en långsiktig lösning kring elevkonflikter måste du se mönstret och titta på fakta. Sätter du in en resurs så funkar det kanske, men varför funkar det? Och hur kan vi göra så att barnet fortsätter utvecklas och mår bra?
För känslostyrt
Hon tycker att skolvärlden ofta är för känslostyrd. Personal upplever utvecklingen runt ett barn utifrån sina egna känslor.
– Jag tror att vi måste titta på fakta mer än hur skolpersonalen känner, anser och tror utifrån egen erfarenhet. Hur ofta sker utbrotten, hur länge, hur allvarligt? Fakta ger tydlig information. Vi måste förstå barnets tankar och känslor. Det gör vi inte om vi utgår från våra egna erfarenheter baserade på känslor, säger Johanna Tellrud.
Barn med NPF kan ha svårt att förklara orsaken till ett ilskeutbrott. Därför får personalen leka detektiv för att kunna spåra var det blir fel. Fördelen med en skolmiljö är att den redan är uppstyrd. Schemat talar om vilket rum vi befinner oss i, vilken lärare man har och vad som ska hända härnäst. Johanna Tellrud ser inte utbrott som okontrollerat kaos utan beskriver vad hon ser som en inre logik i alla beteenden. Därför behöver vi lära oss att se mönstren bakom.
Ett steg i taget
Johanna Tellrud tycker också att det är viktigt att välja vad man vill arbeta med.
– Vi bör börja med det viktigaste och tänka på att inte höja kraven för fort.
Hon upplever ofta att personal, föräldrar och ibland även barnen lägger ribban högt. De vill upp till en viss nivå men är oförmögna att se att man är ganska långt därifrån.
– Man kan tänka att man står i början av en trappa och vill komma högst upp. Man måste ta ett steg i taget. Försöker man hoppa upp till toppen kommer man troligen ramla och halka hela vägen ner. Utveckling är en process som tar tid.