Till resursskolan Lejonskolan i Kristianstad kommer elever som ofta har varit borta länge från skolan eller som upplevs som ett problem för omgivningen. Många av eleverna har neuropsykiatriska diagnoser men inte alla.
– Vi har fokus på att eleverna ska lyckas och komma vidare efter grundskolan, säger Anne Rydén, som är ägare och rektor.
Lejonskolans idé är att skapa en vilja hos eleven att ta ansvar för sig själv och sin skolsituation. För att nå dit har eleverna har en flexibel skoldag där de delaktiga i att planera sina arbetspass, aktivitetspass och väljer när de behöver pauser, fika och matrast.
– Lunchen står på bordet vid kl 10.30, då det finns elever som sniffar i grytorna redan vid kl 10.00 medan andra inte blir hungriga först senare på eftermiddagen, säger Anne Rydén.
Men det är inte bara hungern som de får bestämma över själva.
– Om en elev har blivit hemma från skolan, ringer vi eller gör ett hembesök och frågar – hur tror du det blir imorgon? Det är en dialog man måste få till med eleven, där man måste visa respekt och inte tränga in i deras problem så att de går i försvar och hittar på saker. Eleverna måste känna att de har ett val, då känner de sig mycket friare och får mycket mer tillgång till sina resurser.
Eleverna vill börja på skolan
Lejonskolan startade 2003 av några kollegor som ville påverka skolvärlden mer för barn i behov av särskilt stöd. I deras tidigare arbetssituation upplevde de att den kommunala resursskolans huvuduppgift blivit att avlasta de vanliga skolorna så att de blev av med stökiga elever. Upplevelsen var att de, ofta utan möjlighet att påverka, fick ta emot elever med kort varsel, som var i dåligt skick och hade komplexa problem.
– Det var ofta laddade situationer där elever blivit avstängda från sin skola.
Anne Rydén och hennes kollegor ansåg att genom att själva vara huvudman för sin skola skulle de kunna styra skolan på ett sätt kändes mer hållbart långsiktigt. Idag finns bara Anne Rydén kvar som ensam ägare men Lejonskolan blomstrar och hon säger att det ofta är eleverna själva som driver på att de ska få börja på skolan.
– Eleverna som kommer till skolan längtar efter sammanhang och gemenskap, men de har olika förutsättningar att klara av det.
Kräver självkritisk personal
När en elev är ny på Lejonskolan börjar de ofta arbeta enskilt så att pedagogerna har möjlighet att lära känna eleven.
– Det är oerhört viktigt att man arbetar för att få eleven att trivas i skolmiljön – alltifrån hur skolbänken står till vilka skol- och pausaktiviteter som erbjuds. Som personal behöver man både kunna hjälpa till och vara en själslig coach, lite förälder, mycket detektiv och ha ett rörligt intellekt. Man måste ha mycket självkritik som personal och pröva sig fram tills man lyckas.
I början är ofta eleverna känsliga för misslyckanden och har ibland svårt att ta hjälp i skolarbetet, berättar Anne Rydén, vilket kräver mycket av pedagogen som behöver finnas där och stötta utan att eleven knappt märker av det.
– Det är en konst som inte så många kan tyvärr, säger hon.
För att eleverna inte ska tappa orken och energin av allt teoretiskt tänkande under dagen arbetar också personal aktivt hela tiden för att eleverna ska komma iväg för att göra fysiska pausaktiviteter. Ibland kan de vara att ta en promenad, men lika ofta åker man iväg till en sporthall. Under dagen genomförs 3–4 fysiska pass som både ger energi och övning i social samvaro.
Flexibel skoldag
En del elever klarar inte av att komma till skolan på morgon när alla är på plats utan väntar till eftermiddagen då de upplever att skolan är lite lugnare och att de själva kan avgöra var de kan sitta. Sedan när eleven fått erfarenhet att kunna lära och självförtroende i skolsituationen vill de ofta arbeta mer och då är de oftast mogna för att ingå i en grupp och ha längre skoldagar.
Anne Rydén berättar att eleverna som kommer till Lejonskolan ofta har känt att skolan värld inte stämt från första början, skolan har blivit en kollektiv miljö med stora krav på anpassning.
– Flera elever beskriver skolan som ett stort tvång som blivit för svår. De längtar efter att lyckas med sitt skolarbete men att de inte har förmågorna att ingå en oflexibel skolmiljö. Men det finns också elever som känt sig väldigt utsatta och rädda i skolmiljön, att den stora skolmiljön känts hotfull och därför har blivit ångestfylld för dem.
Gemensamt för alla elever som börjar på Lejonskolan är att de misstror och avvisar den skoltillvaro de kommer ifrån med skolk eller kroniska konfliktmönster som följd. Lejonskolan har, enligt Anne Rydén, under sina tretton år medverkat till att nästan alla elever kunnat gå vidare på nationella gymnasieprogram och lyckats med sin fortsatta skolgång.
Anne Rydén önskar att fler förstod vikten av att ha skolor för den här typen av elever.
– Min förhoppning är att kommunen förstår värdet av resursskolor så att de får långsiktiga förutsättningar för framtiden som inte förändras med olika tjänstemän, säger hon.
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Brett spektrum inom autism och fler autismdiagnoser väcker debatt
- Så här funkar WISC-testet
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Pandas – en autoimmun sjukdom med neuropsykiatriska symtom
- Biologisk klocka även för män