– Man ska akta sig för att tala om tics och NPF-diagnoser som något negativt och problematiskt, säger Henrik Pelling.
Han är barnpsykiatriker och överläkare för BUP-kliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och möter många barn och unga med tics.
Han är även redaktör för sajten ”Självhjälp på vägen” som riktar sig till alla som berörs av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Den som besöker sajten möts av budskapet: ”Det är inte din funktionsnedsättning som avgör om du är ’funktionshindrad’. Det är brister i miljön som skapar funktionshinder.”
– Har man bara tics kan man inte säga att det nödvändigtvis är något negativt. Vi har alla det här i oss. De flesta har nog upplevt att det rycker lite i ögonlocken när man är stressad. Många framstående idrottsmän har påfallande mycket tics, eftersom deras motorik är så på hugget, säger Henrik Pelling och fortsätter:
– Men har man tics plus adhd plus tvångssyndrom/OCD tar det naturligtvis oerhört mycket energi från individen. Samsjukligheten är hög bland den mindre andel som verkligen får problem, säger Henrik Pelling.
Börjar i 6-7-årsåldern
Tics förknippas ofta med diagnosen Tourettes syndrom, som definieras av ofrivilliga, plötsliga och återkommande rörelser och/eller röstläten. Men många har övergående tics, och enligt Henrik Pelling hamnar man lätt fel om man likställer tics med en sådan diagnos.
Tics är relativt vanligt bland yngre barn, och uppkommer oftast i 6-7-årsåldern för att sedan växa bort av sig självt i tonåren.
Barnneurologen och Medicine doktorn Najah Khalifa undersökte i sin doktorsavhandling förekomsten av Tourettes syndrom och tics bland svenska skolbarn. Hon fann att 6,6 procent av skolbarnen, som var mellan 7 och 15 år, hade någon form av tics. Endast 0,6 procent uppfyllde diagnoskriterierna för Tourettes syndrom.
– Najah Khalifas undersökning är en av de bästa i världen på det här området. Den bekräftar att tics är relativt vanligt bland yngre barn, och att det bara är en mindre del som får problem, säger Henrik Pelling.
Ofrivilliga blinkningar vanligast
Ofrivilliga blinkningar och att man kniper med ögonen är det vanligaste ticset hos barn. Särskilt vanligt är det bland pojkar. Ticsen växlar ofta under uppväxten och kan sprida sig till olika områden i kroppen. Ofta sprider sig ticsen uppifrån och ner.
– Det kan börja med blinkningar och grimaser i ansiktet, som sedan kan övergå till ryckningar i överarmarna, axlarna och nacken. I svåra fall kan ticsen gå ännu längre ner och påverka stora muskelgrupper, som att hela magen dras ihop, vilket naturligtvis kan vara mycket jobbigt, säger Henrik Pelling.
– Man kan få tics ända ner i lilltån. Men ju längre ner i kroppen, desto ovanligare är det, fortsätter han.
När ett barn får tics är det bästa omgivningen – familj, vänner och skolpersonal – kan göra att inte lägga någon vikt vid det. Det gör oftast inte barnet självt. I de allra flesta fall försvinner ticsen i tonåren.
Vuxna kan också få tics
Även i vuxen ålder kan man få tics, även om det är sällsynt. Ticsen kan komma i samband med sjukdom eller psykisk ohälsa.
– Psykiska sjukdomar går in i varandra mycket mer än vad vi någonsin har trott. Vi kan till exempel se att de som drabbats av tics och tvång som barn lättare får depressioner i vuxen ålder. Vi vet i dag inte riktigt var det ena börjar och det andra slutar, säger Henrik Pelling.
– Men vad beror tics på?
– Orsakerna är många och komplexa. I likhet med i princip alla sjukdomar beror det på en blandning av en persons genetiska arv och om det hänt någonting som utlöst symtomen. Vi vet att tics har en ärftlig komponent, men det betyder inte att man måste få tics. Vi vet faktiskt väldigt lite om vad det är som utlöser tics, men immunsystemet tycks ha med det att göra.
– Utlöses tics av immunförsvaret?
– Ja, det finns indikationer på att en halsflussinfektion, eller streptokockbakterier, kan utlösa tics. Det är i dag svårt för oss inom sjukvården att veta hur vi ska hantera detta. Men jag tycker att man ska vara väldigt frikostig med antibiotika om det är så att man ser en kraftig försämring av tics i samband med infektion. När immunsystemet kommer i gungning och man ser dessa symtom gäller det att hålla ögon och öron öppna.
– Finns det någon forskning på detta?
– Ja, bland annat en undersökning gjord i Florida där man tittade på 900 skolbarn och såg att tio procent av dem som haft en streptokockinfektion fick mera tics och adhd-liknande symtom. Detta är mycket intressant. Det kan vara så att immunsystemet samspelar på ett dåligt sätt med sjukdomsanlagen. Jag tror att en del av oss är mer känsliga än andra för vad som händer i kroppen vid infektioner. Men tics kan naturligtvis utlösas enbart av det genetiska anlaget också. Det måste inte ha med någonting annat att göra.
Impulserna tar över
Det som sker i kroppen vid tics, är att hjärnan och nervsystemet skickar ut impulser att göra eller säga något. Enligt Henrik Pelling ingår alla tänkbara tics i människans naturliga försvarsmekanismer, som för tusentals år sedan kunde rädda oss när vi till exempel var ute och jagade och stötte på en björn i skogen.
– Då var det bra att vi blinkade snabbt med ögonen, spände halsen och överkroppen, gjorde en allvarlig grimas och utstötte ett varningsrop.
Rörelserna är alltså inbyggda i vårt försvar. Men varför dyker dessa impulser upp när det inte finns någon björn eller något hot?
– Vi har alla det här i oss, men de flesta av oss har en stark impulskontroll som hämmar motoriska rörelser. Man kan se tics som låg impulskontroll. Impulsen hinner visa sig innan man hinner trycka på bromsen.
Psykologisk behandling effektiv
Föreställningen att tics skulle utlösas av stress stämmer inte riktigt, menar Henrik Pelling. Ticsen kan snarare öka och få mer spelrum ju mer avslappnad man är.
– Ticsen kommer vanligtvis när du är som mest avslappnad, eller som mest stressad. Vid lagom stimulering dämpas ticsen, säger han.
Enligt Henrik Pelling är psykologisk behandling mot tics det mest effektiva. Det finns mycket den drabbade själv kan göra (se faktaruta).
– Det går att lära sig att träna bort ticsen. Ibland är ticsen så allvarliga att de behöver dämpas med medicin, men det är ovanligt. Vanligare är att det finns en samsjukliget med adhd eller tvångssyndrom/OCD som behöver behandlas med medicin.
TIPS OCH RÅD TILL DIG MED TICS
Hur vet man om man har tics? Tics visar sig plötsligt och frekvent och tar sig samma uttryck nästan varje gång. Varje gång du haft ett tic upplever din kropp en lättnadskänsla, ungefär som när du kliat dig. Om du gör ett tic för att få en lättnad i tanken och inte bara för att befria dig från en obehaglig känsla, kan det snarare handla om tvångssyndrom och detta tic ska inte läggas till din tic-lista.
Så här kan du jobba med dina tics:
- Skriv ner dina olika tics och ge dem ett ”arbetsnamn”, gärna ett som får dig att skratta.
- Tänk på dina tics som någonting som är skilt från dig, någon/något som har en egen personlighet. De har egentligen inte så mycket med dig att göra förutom det faktum att du besväras av dessa jobbiga och oinbjudna ”gäster”.
- Det är viktigt att även gradera hur mycket dina olika tics påverkar dig. En del kanske t.o.m. är bra att ha i en del situationer?
- När du har identifierat dina tics kan du börja angripa dem ett efter ett. Välj det som irriterar dig mest och börja där. Ställ in dig på ett hårt arbete, det är ingen rolig uppgift, men att jobba med ett tic i taget är det bästa sättet att lyckas.
- Beskriv karaktären hos ticet. Vad händer i kroppen och i vilken ordning? Gör du ytterligare något under ticet, eller efteråt? Kanske behöver du be en kompis eller familjemedlem om hjälp att se saker som du inte själv lägger märke till.
- När ticet nu är ”identifierat”, tänk efter ordentligt på om det kommer någon varningssignal innan ticet uppstår. Ju mer du ”lär känna” dina tics, desto lättare blir det att hitta ett sätt att bemöta impulserna.
- Läs mer om hur du kan jobba med dina tics på hemsidan ”Hjälp till självhjälp”
Liknande innehåll
Populärt innehåll idag
- Spel byggt på hjärnforskning får barn att prestera bättre i skolan
- Så här funkar WISC-testet
- Dopamin – nyckelspelaren i hjärnans belöningssystem
- Mentalisering – att se sig själv utifrån och andra inifrån
- Stimmande – ett sätt att bearbeta känslor
- Så fungerar adhd-medicin
- Biologisk klocka även för män