"Att älska någon som samhället ser ner på är inte lätt"

Varje år drabbas tusentals barn och ungdomar i Sverige av att någon i familjen grips av polisen och kanske också döms till ett fängelsestraff eller rättspsykiatrisk vård. Oftast är det pappan, men det kan också vara mamman eller båda föräldrarna som blir frihetsberövade.
Många barn blir vittne till gripandet och ser hur föräldern förs bort, utan att förstå varför. I andra fall uteblir föräldern bara plötsligt. En dag dyker pappa inte upp som han ska.

Familjen är oftast inte alls beredd. Den kvarvarande föräldern, och framför allt barnen, utsätts för stor chock och trauma. Världen vänds upp och ner, känslor och tankar kring vad som hänt surrar för jämnan – och de har ofta ingen att prata med.

– Om en förälder missbrukar droger eller är psykiskt sjuk, då finns det massor av stöd som barnen kan få av samhället. Men när det gäller barn till föräldrar som hamnar i fängelse finns ingen självklar hjälp, säger 25-åriga Natalie Månsson som arbetar ideellt på Bufff Skåne.

– Socialtjänst, polis och skolpersonal borde ha som rutin att alltid informera om att vi finns. Det här kan hända vilket barn som helst, de har samma rättigheter till stöd och hjälp som till exempel barn till missbrukare, och behöver få prata om det som hänt, fortsätter hon.

Finns på åtta platser i landet
Bufff är en ideell organisation som funnits sedan 2001. Fram tills förra året hette organisationen Bryggan, men i samband med att man gjorde om sin profil för att rikta sig mer direkt till barn som söker hjälp, bytte man också namn. Bufff står för ”Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse”.

Bufff finns på åtta platser runtom i landet och består av utbildad personal och volontärer som gör allt de kan för att stödja drabbade och sprida kunskap om vad det innebär när en förälder eller ett äldre syskon blir gripen.

Förutom familjeaktiviteter, ungdomsgrupper, öppet hus, stödgrupper och filmträffar, föreläser de i skolor, på socialkontor och på anstalter runtom i Sverige. De utbildar barnombud och kriminalvårdare, och har uppsökande verksamhet på alla landets anstalter, där de pratar med föräldrarna och syskonen ”på insidan”.

Ger anpassat stöd
– Barnen är en osynlig grupp i samhället. De faller lite vid sidan av, eftersom deras rätt till stöd och hjälp inte omfattas av kommun och landsting. I stället hamnar de under Kriminalvården, vilket är helt galet, säger Petra Westerling, som sitter i Bufffs styrelse.

Framför allt ger Bufff barn och anhöriga också ett direkt stöd, anpassat till familjens behov. Det handlar om stödsamtal och träffar med andra som är i samma situation. Träffarna är viktiga för att barnen ska förstå att de inte är ensamma.

– Vi vill vara den trygga mötesplatsen för de här barnen. De ska kunna ha roligt, umgås på ett lätt sätt med andra barn och få känna sig inkluderade och respekterade, säger Petra Westerling.

”Min pappa satt i fängelse”
Natalie Månsson vet hur det är att känna sig annorlunda och ensammast i världen. Hennes pappa dömdes till fängelse när hon var sju år gammal och kom ut när hon var tolv.
– Bufff fanns inte då, så jag hade ingen att prata med förutom min syster. Jag tror att det bidrog till att tankarna stannade kvar länge, säger hon.

De första åren tyckte hon synd om sin pappa, han sa ju att han var oskyldig. Hon var nervös inför fängelsebesöken. De trånga och fula besöksrummen var obehagliga, och hon visste inte hur pappan skulle vara när de sågs.

I skolan gjorde hon allt för att få högsta betyg så att han skulle vara stolt över henne. När hon blev ett par år äldre och förstod att han faktiskt var skyldig till brottet, kunde hon inte sluta tänka på varför han hade valt den vägen framför att vara med henne.

Efter frigivningen levde hon med en ständig oro för att han skulle försvinna igen. Ibland ringde hon hans mobil och lade på när han svarade, bara för att bli lugn.

I dag har hon brutit all kontakt med honom då han aldrig riktigt blev en pappa för henne och småsyskonen.

– Vi hade väldigt fin kontakt när han satt inne, men efter frigivningen gick det snett. Då valde han sina kompisar i stället.

Brustna löften gör ont
Att det går snett efter frigivningen är inte ovanligt. I fängelset har den intagne inte så mycket att göra och familjen utanför blir därför särskilt betydelsefull.

Den intagne ringer ofta och lovar mycket – löften som sedan inte hålls.

– Därför finns Bufff som stöd även efteråt. Alla är välkomna, oavsett om man har en förälder i fängelse nu eller om det var flera år sedan, säger Natalie Månsson.

Petra Westerling berättar att det vanligaste önskemålet hon och hennes kollegor får från barn inför Bufffs besök på anstalter för att tala med barnens föräldrar eller äldre syskon, är: ”Säg till dem att de inte får lova något som de inte kan hålla.”

– Barnen blir så oerhört ledsna då. Att vi ska hälsa deras föräldrar och syskon detta är något som står väldigt högt på deras lista, säger Petra Westerling.

Vill stärka barnen
Natalie Månsson hoppas att hennes erfarenhet ska kunna hjälpa andra.

– Barn och ungdomar som kommer hit till oss ska få vetskapen att ‘Natalies pappa har också suttit i fängelse och nu står hon här och mår jättebra’. Jag vill visa att det finns en ljus framtid, att det också går att finna en styrka i det svåra. Jag har till exempel blivit medveten om hur rättssystemet funkar och hur barn som går igenom svåra situationer kan må, och det är jag väldigt glad för.
Hon blev utsedd till ”Årets Eldsjäl” av Malmö stad 2012 och hon medverkade nyligen i SVT-dokumentären ”Fångarnas barn”, där hon berättar om hur det är att ha en förälder i fängelse.

I dag är hon utbildad behandlingspedagog och arbetar inom Kriminalvården. Bland annat är hon med och gör besöksrum mer barnvänliga och hon är även utvald till ambassadör i ett projekt där man tar fram nya barnsidor på Kriminalvårdens hemsida. Och så engagerar hon sig ideellt inom Bufff Skåne.

– Att älska någon som samhället ser ner på är inte lätt. Jag vill göra det jag kan för att stärka barnen så att de inte ska känna skuld och skam, vilket är vanligt, säger hon.