Ökad självkänsla – så ska studenter lyckas på KTH!

På Kungliga Tekniska högskolan, KTH, finns Rusta – Rätt utvecklat stöd för studenter med Asperger. Annelie Eldås, anställd på Misa AB, och Monica Barsch, anställd på avdelningen för studentservice, Funka, på KTH, arbetar båda med projektet och har varit med från start.

– Vi träffade, oberoende av varandra, avhoppade studenter eller studenter på väg att göra avbrott i sina studier som alla berättade samma historia. De hade svårt att hitta en identitet på KTH, de hamnade utanför. Det kunde gå dagar utan att de pratat med någon. De klarade inte grupparbeten och tempot var skyhögt, säger Annelie Eldås.

Monica och Annelie såg båda behovet av ytterligare stöd för studenter med Aspergerdiagnos. Inte specifikt för att klara sina studier, ofta hade studenterna full pott på högskoleprovet, utan för att klara hela organisationen runt omkring. Under våren har de haft 14 studenter inskrivna på Rusta, det finns plats för totalt 20 vilket de räknar med att få nu i höst.

– Att starta sina studier på KTH kan vara omvälvande. I början är det mycket jippon. Bara att förstå hur många jippon man måste delta i, när de tar slut och varför man måste delta är svårt, säger Monica Barsch.

– Jag hade en student som ringde mig och berättade att det skulle vara lådbilsrally mellan 8-17 och förklarade att han inte orkade köra lådbil så länge, säger Annelie Eldås.

Enskilda samtal
Monica Barsch och Annelie Eldås har ordnat med en lokal på KTHs område. Många studenter är nöjda med att bara veta att det finns en lokal att pausa i och använder den inte så ofta. Andra är där varje dag. Det har blivit deras naturliga samlingsplats där de kan träffa likasinnade och prata. Där finns möjlighet att studera, äta sin lunch och att vila från alla intryck.

– Vi ordnar också organiserade träffar i lokalen. Vi har haft unga vuxna som berättar om sitt liv med diagnos men även en jurist från Autism- och Aspergerförbundet som berättat om LSS. Här kan man också träffa oss för enskilda samtal, säger Monica Barsch.

De enskilda samtalen fungerar som en lotsning framåt. Tillsammans med studenten kartlägger Monica Barsch och Annelie Eldås de problemområden som stöd behövs för. Ibland kan hjälp behövas utifrån och då ser de till att studenten får hjälp att ansöka om boendestöd eller tandvårdsbidrag, kontakt med försäkringskassan och psykiatrin men också olika hjälpmedel för att underlätta tillvaron.

– Vi kartlägger hela dygnet med studenten. Ibland bjuder vi också in personens föräldrar till samtal eftersom det inte alltid är självklart att studenten själv vet var stödet kan behövas. Vi kan behöva se över vad som tar och ger energi och se att tiden fokuserar på rätt saker. Då studenten upplever en egen kontroll av tillvaron höjs också självkänslan, säger Annelie Eldås.

Ett av de vanligaste stöd som studenterna kan behöva är i strukturen kring sin undervisning. Därför genomförs utbildning av lärare på KTH. Där diskuteras frågan hur man möter en student med funktionsnedsättning för att denne ska lyckas.

– Lärare förstår inte att anpassningarna är livsavgörande för att dessa studenter ska examineras, att anpassningar är något man kan behöva om man har en funktionsnedsättning. Det handlar inte om fusk, säger Monica Barsch.

– Det kan till och med vara lärare som säger att de vill ha extra lön för att göra anpassningar. Jag var alldeles chockad över att det ens nämndes, att man tänker så. Det här är verkligen en svår nöt att knäcka, säger Annelie Eldås.

Får ett sammanhang
Genom Funka får studenter som har en funktionsnedsättning utökat stöd i form av en mentor, förlängd tentatid och möjlighet att genomföra tentor enskilt. Men det räcker inte alltid för eleverna med en diagnos inom autismspektrum menar Monica och Annelie. De behöver ofta mycket mer stöd.

– Bara att ta sig till KTH med tunnelbanan är jobbigt för en person med perceptionssvårigheter. Redan vid skoldagens start är man trött. Om man då dessutom inte äter lunch för att man inte vet hur man ska stå i kö, eller inte hittar på detta stora område så tar all energi slut snabbt, säger Annelie Eldås.

En utvärderingsenkät har sammanställts utifrån de svar som studenter delat med sig av. De flesta säger att de inte hade varit kvar här om Rusta inte hade funnits. Att det hade blivit för svårt. Nu tillhör de ett sammanhang upplever de och de har reglerat sin studietid så att de orkar.

Annelie Eldås och Monica Barsch har lång erfarenhet av att arbeta med studenter med funktionsnedsättningar, och har sett flera lyckats med att komma ut på arbetsmarknaden.

– De arbetar idag bland annat med data och inom kommunen. Det härligaste var en kille som jag hjälpte att få arbete på ett dataföretag. Han gick in på intervjun och kom ut 15 minuter senare och hade fått jobbet. Då jag frågade arbetsgivarna, några unga killar, om de visste att de kunde behöva stötta extra kring en person med Aspergers syndrom fick jag svaret: ”Vi skiter väl i om han har Asperger – bara han kan jobba liksom”. Och han är en av deras bästa anställda idag, säger Annelie Eldås.