Nästa artikel

Elevhälsan och rektorer är inte lika positiva till inkludering som lärare är. Det framkommer i en avhandling skriven av Ann-Charlotte Linton. Hon har undersökt skolpersonalens attityder till inkludering av barn med autismspektrumtillstånd.

– Många elever med den här problematiken behöver en strukturerad vardag med rutiner. Men så ser inte alltid skolan ut. Det är vanligt att eleverna mår dåligt, får ångest och stannar hemma från skolan.

Så säger Ann-Charlotte Linton, doktorand vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet. Hon har nyligen skrivit en avhandling om de attityder rektorer, lärare och personal inom elevhälsan har kring inkludering av barn med autismspektrumtillstånd i skolan.

– Syftet med avhandlingen var att ta reda på varför det är svårt för den här gruppen elever och vad vi skulle kunna göra åt det, säger hon

 

Kompetens saknas
När det handlar om attityden hos lärare är det två fynd som sticker ut i avhandlingen.

– Det handlar  främst om brist på kunskap om funktionsnedsättningen och pedagogiska strategier. Barn med autism behöver mycket stöd, rutiner och struktur för att de ska känna sig trygga. Kompetensen för det saknas, säger hon.

Ett annat fynd var att män i skolans värld generellt tänker mer på anpassning av skolmiljö och struktur, medan kvinnor fokuserar på elevers behov och välbefinnande.

– Det leder till obalans, eftersom lärarkåren består av 80 procent kvinnor, säger Ann-Charlotte Linton.

 

Rektorerna mindre positiva
Ett annat resultat Ann-Charlotte Linton trycker på är att lärare som utbildats under de senaste åren har mer fokus på anpassning av skolmiljön än tidigare utbildade lärare.

– De som är äldre med en tidigare utbildning tänker mer på funktionsnedsättningen och individen som bärare av problemet.

Ett av de större problem som Ann-Charlotte Linton sett i sina resultat är att rektorerna och personalen inom elevhälsan inte var lika positiva som lärarna till inkludering av elever med Aspergers syndrom.

– Det här förvånar mig. Det är ju de som bör gå i bräschen för att förändring ska komma till stånd. Det är den personalen som ska se till att det satsas på rätt fortbildning och kompetensutveckling av personal.

 

Evidensbaserad kunskap behövs
Ann-Charlotte Linton anser att hennes forskning ger viktig information till dagens skoldebatt.

– Alla har rätt till en trygg skolgång och undervisning på sina villkor. Vi vet att många elever med asperger upplever stress i skolan och får stresspåslag på grund av brist på struktur och rutiner. Andra har känslor av tillkortakommanden och utanförskap. Det leder till stor skolfrånvaro och psykisk ohälsa, säger hon och fortsätter:

– Det här är ett startskott till att kunna förändra skolvardagen och minska stressen hos dessa individer. Det ger i sin tur möjlighet till en större känsla av delaktighet och jämlikhet.

Nästa steg är att skifta fokus till målgruppen: barn med autismspektrumtillstånd. I vilken grad upplever de sig inkluderade? Vad tycker de själva behövs för att öka delaktigheten? Enligt Ann-Charlotte Linton är det också angeläget att studera hur skolpolitikerna tycker att man ska göra för att tillämpa det som står i läroplan och kursplan om inkludering.

– Vi kan inte ifrågasätta inkludering, det är ju en mänsklig rättighet, men vi kan ifrågasätta hur den genomförs.

Läs hela avhandlingen här

Annons