Nästa artikel

Bussen tar fel väg eller så sitter någon på ”din” plats i matsalen – till synes små förändringar kan ruska om sinnesstämningen hos en person med autismspektrumtillstånd (AST). Rutin, lugn och förståelse från anhöriga och personal är lösningen.

Behov av ordning och reda finns hos alla, men tar extra starkt uttryck framför allt hos personer med autismspektrumtillstånd på grund av svårigheter att anpassa sig till nya situationer. Detta kan ta sitt uttryck i uttalad rutinbundenhet och motstånd mot förändringar.

Egentligen har alla människor ett behov av att följa planen: genom att ligga ett steg före i tanken och ha viss handlingsberedskap så får vi vardagen att fungera även om småsaker ändras. Många upplever ändå hjärtklappning och frustration när bilen vägrar starta, när den fullspäckade dagen kryddas med ett extrainsatt möte eller när tåget ställs in.

– Skillnaden för en person med AST är att det kan vara extra svårt att omorientera sig när verkligheten inte stämmer överens med tankarna om den. En konsekvens kan vara att hen fastnar i rutiner, eller blir frustrerad eller förtvivlad när något inte blir som tänkt, säger Eric Zander, psykolog och doktorand vid Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) vid Karolinska institutet.

 

Efterlyser större förståelse
Att insistera på att inget ska förändras i vardagen och att ha en oflexibel fixering vid rutiner är ganska vanligt vid AST och är också ett diagnoskriterium.

– En bieffekt är att detta kan uppfattas som irrationella kontrollbehov i andras ögon, personen kan uppfattas som extremt svår. Kanske kokas potatisen på fel sätt, eller så läggs besticken i fel ordning. Det är viktigt att förstå att detta i första hand är plågsamt för den som har funktionsnedsättningen, i andra hand kan det bli besvärligt för omgivningen. Det handlar ju om en svårighet som hänger ihop med att ha AST och handlar inte om en avsikt att styra andra, även om det blir konsekvensen, säger Eric Zander.

Han använder en liknelse: du skulle inte be en person med amputerat ben att hoppa jämfota. Personal och anhöriga behöver därför utveckla en genuin förståelse för hur svårt det är för personen att ändra sina rutiner.

– Om det vore lätt för personer med AST att anpassa sig efter hur vi tycker saker ska gå till, ja då hade de sannolikt gjort det! Det ingår i funktionsnedsättningen att ha den här kognitiva stilen. Vi andra är ofta snabba på att moralisera och till exempel mena att ”personen är självisk”. Egentligen borde vi utveckla tolerans och förståelse, för beteendet handlar om en närmast fysisk oförmåga att kunna ändra sig i vissa lägen, säger Eric Zander.

 

Lösningar finns
Denna kognitiva stil kan förstås bli en källa till konflikt med andra. Det ligger stort ansvar på omgivningen att förebygga konflikterna genom att bidra till att tillvaron för personen med AST kännetecknas av ordning, förutsägbarhet och så lite stress som möjligt. Personen med AST behöver känna att hen kan kontrollera det som ska eller inte ska hända. Oordning, oförutsedda förändringar och oförståelse skapar lätt onda cirklar av ökad stress och ännu mindre flexibilitet.

– Om ni redan nått till punkten där personen uttrycker stark ovilja och vill ha det på ett speciellt sätt, då finns det inte så mycket att resonera om i just det läget. För att motverka framtida konflikter gäller det att förstärka förutsägbarheten i vardagen, ha bra strukturer och träna strategier för att hantera förändringar, säger Eric Zander.

Kategorier: 
Forskning
Annons